Livet med ulltussarna är verkligen en ständig källa till ordvitsar! Ibland är det kul, ibland är det bara hopplöst – eftersom ordet ”får” är väääldigt frekvent i det svenska språket. I vissa sökningar kan man söka på lamm och ibland kan man söka på engelska men allt som oftast får (där ser du, redan nu kom det!) man bara försöka sålla bland en massa helt ovidkommande träffar.

Hur som helst, när höstens enda utslagstacka gick till slakt behöll vi köttet själva och var såklart spända på om det skulle smaka ”kofta”… Lammköttet tycker vi generellt har en mild smak och en del har sagt att ”det smakar ju knappt lamm alls”. Snälla slakteriet hade styckat ut filéerna på tackan. Det blir faktiskt rätt rejäla bitar, såhär såg en av dem ut:

Får-ytterfilé, inte ens den stora skärbrädan räckte till!

Efter att köttet putsas gneds det in med vitlök och kryddor innan det bands upp. På det sättet får det en jämnare form och det blir lättare att få det sådär lagom rosa i mitten.

Klart för stekpannan

Först bryntes filén i smör och sedan körde vi det i 150 graders ugn till 61 grader innertemperatur. På det följde vila i smörpapper och sen kunde vi med spänd förväntan skära upp och se om det blev sådär perfekt rosa – och det blev det! Genom att ta fram köttet ett par timmar innan det ska tillagas och ha relativt låg ugnstemperatur är det lättare att få köttet lagom rakt igenom snarare än överstekt på utsidan och rått i mitten. Läs mer om temperaturer här. Vilan efter ugnen är viktig för att köttet ska bli saftigt. Efter inslagning i papper eller folie kan man gärna lägga köttbiten ugnsformen så kallnar den inte så snabbt.

Kan det bli bättre?

Mört så att man kunde ätit med sked och precis perfekt smak, inte minsta spår av kofta.

Vi kanske är lite ”avtrubbade” men det känns faktiskt som om lammkött har oförtjänt dåligt rykte. Det har visserligen en egen smak men kofta smakar det absolut inte. Om man dessutom lägger till den goda eftersmaken av hur bra djuren har haft det så känns det som ett givet val!