Ett tag innan det blir lamm ska tackorna ha selen, först en gång sex veckor innan lamning och sedan ytterligare en gång två veckor innan. Detta minskar risken för nutritionell muskeldegeneration. Knepigt ord, men på ren svenska betyder detta svaga eller till och med dödfödda lamm. Lammen kan även plötsligt gå och dö de första levnadsdagarna. De svenska jordarna är selenfattiga och foder till får behöver därför kompletteras med selen.

Häromkvällen hade vi laddat upp och köpt smaskig pellets och den veterinära kompetensen av arbetsstyrkan hade skaffat selen. Vi delade av stallet i två delar med en spalt emellan där vi skulle stå och ta in en tacka åt gången. Planen var enkel, en skopa selen och några nävar pellets. Det här kommer gå som smort, de är ju som tokiga bara de ser spannen.

Första fåret in i fållan. Går fint, pellets mumsas det för fullt. Men kvar i hinken ligger det mesta av den selen vi lagt i. I med lite mer pellets. Lite mer selen går åt. Efter en stund har hon fått i sig det mesta. Det gick alltså inte så lätt som vi trodde. Och vad vi inte vet då är att just det första fåret var den som tyckte bäst om selen!

Efter knappt halva skaran av tackor ger vi upp. Vi får utarbeta en annan strategi tills imorgon.

När vi strödde hos ulltussarna senast så kom Tian och hennes främsta konkurrent om klappandet, Femman, fram och krävde (ja, krävde!) att bli klappade. Ingen chans att värja sig, men varför skulle man det? Förutom att det är mysigt med så sociala får så får man mjuka och fina händer av ullen, en win-win-situation!

Notera svansföringen! Det är inte bara hundar viftar på svansen när de är nöjda med tillvaron 🙂

Alla fåren var såklart noggrant märkta av sin förra ägare men en av tackorna hade sår på båda öronens kanter när vi hämtade dem förra lördagen. Tydligen hade det bara uppstått utan någon föregående skada. Det är inte helt ovanligt att lamm (och kalvar) får reaktioner av sina öronbrickor men denna tacka har varit märkt i flera år så detta borde inte vara orsaken. Ett mysterium helt enkelt!

Såhär såg det ut för sex dagar sedan. Vi har tvättat flera gånger och strukit på Intrasite-gel för att hålla såren fuktiga och hjälpa sårläkningen på traven. Nu ser det mycket bättre ut!

 Stackars tackan vill såklart inte låta sig fångas in men idag stod hon frivilligt kvar och blev kliad en lång stund efter att ha fått sin spruta med Metacam (smärtstillande och antiinflammatorisk medicin).  Hon brukar få lite pellets efter sin sårrengöring och då är allt förlåtet.

På grund av skadorna har vi tagit bort hennes märken. Får (liksom nötkreatur och getter) ska ju alltid vara märkta i minst ett öra men vid medicinska skäl får man dispens, som tur är! Så fort öronen läkt kommer vi att märka henne igen.

När man ser en flock får för första gången ser alla exakt likadana ut men ger man sig tid att studera dem upptäcker man snart olikheter. Med tiden kommer vi nog att känna igen alla våra tackor utan att titta på vilket nummer de har. De som utmärker sig just nu är nummer 5 och nummer 10 som gärna vill bli kliade. Man får fina mjuka händer av att klappa får!

Äntligen är de på plats, på riktigt! Nästan lite overkligt att höra bräkandet efter alla förberedelser… Men nu har vi 23 (g)ulliga damer här på gården. De har installerat sig väl och verkar nöjda med sitt nya hem.

Under förmiddagen fick vi ensilaget levererat. Det smakar vad vi förstår gott för det första som serverades försvann snabbt! Får är, tvärtemot vad många tror, finsmakare och lämnar de grövsta stråna. Vi har fått tag i riktigt energirikt och fint foder som gör att man kan ge rätt så lite kraftfoder. Som idisslare mår ju fåren bäst av att äta så mycket grovfoder som  möjligt men i praktiken kan det vara svårt att täcka deras näringsbehov med bara hö eller ensilage under senare delen av dräktigheten.

Foderbordet går inte ända ner till gaveln utan ströbädden bildar ett U. Det kommer därför att vara lätt att dela in tackorna i grupper vid behov, t ex skilja lammade från olammade. I slutet av mars väntas de första lammen men redan nu är en del av tackorna rejält runda om magen 🙂

På lördag kommer våra små får. Då ska deras hus stå klart vilket vi jobbar med all vår lediga tid just nu. Bråte ska röjas bort, de ska ha ljus, elektriciteten skall vara säker, foderbord ska snickras och ventilation ska fixas. Mycket att ordna med helt enkelt.