Sommar blir det såklart när ulltussarna släpps på bete, och nu tror vi att det är nära. Temperaturen är på väg upp och gräset börjar äntligen ta ordentlig fart. Vi har fått dra om en del av staketet så det blev till att plocka fram spett och hejare igen:

Till vänster i bild syns det hur stenrika vi är!

Trots perioder med mycket snö har staketen i övrigt klarat sig ganska hyfsat över vintern visade det sig vid en översyn.

Här har staketet utsatts för fallande träd och blivit alldeles uttänjt…

… efter lite spänning ser det bättre ut!

Vi köpte en bok om stängsling när vi skulle börja ordna med nya staket för fyra år sedan. Det står inget i den om att man bör ha en labrador med sig, men det verkar dumt att chansa, eller hur?

En naturlig del av utrustningen!

Inne i stallet växer de små bäbisarna så det knakar! Alla får inte plats vid dagisets krubba och givetvis gynnar det de största:

Trängsel!

Det räcker med ganska lite kraftfoder för att hjälpa våmmens utveckling att komma igång och en stor del av lammen äter vid foderbordet när tackorna får sitt kraftfoder så egentligen gör det inget att det blir så trångt.

Det är många som gillar att se det ”litegrann från ovan”:

Klättrande lamm, här med sin adoptivmamma.

Och klättrande katt!

Lite oklart hur katten Turbo kom upp på dörren och väl där tyckte han själv att det var en aning oklart hur han skulle ta sig därifrån…

Ikväll upptäckte vi ledinflammation på ett av lammen. Halt och med svullen hasled men vid gott mod så vi hoppas på god prognos. Hon har fått penicillin, smärtstillande…

…och ett streck på ryggen för att vi ska kunna hitta henne i mängden!

Lamm springer fort även på tre ben och de är förvillande lika så det är bra att ha ett kännetecken!

Samtidigt som vi gläds åt att snart ha djuren ute i det gröna går våra tankar till familjen Aschan på Molstaberg som mist över 40 får i en vargattack 🙁 Man kan ha olika åsikter om vargförvaltning, men detta är ju en mardröm för varje djurägare. På Molstaberg har man inte så kallade rovdjursavvisande stängsel överallt och därför beviljas ingen skyddsjakt då de inte anses ha gjort allt för att skydda sina djur. Med över 1000 djur på bete är det enorma merkostnader (miljonbelopp) för att anlägga och sköta dessa särskilda stängsel, något som man bara delvis får bidrag för. Utan att låta alltför bitter så skulle man ju kunna tycka att om man som djurägare ansvarar för att hålla sina djur inne i hagarna (vilket dessa djurägare och merparten av övriga som drabbas av vargangrepp gjort) så får staten ansvara för att hålla sina djur ute från hagarna. Men så fungerar det inte…