Äntligen har det kommit regn. Över 30 mm senaste veckan och nu växer gräset som vi hoppades på. Lammens tillväxt har hämmats lite av torkan och betesbristen men det är ändå ganska stor skillnad mot när de var nyfödda:

Nästan så att man inte ser vem som är lamm eller vuxen…

Lammen är såklart mindre bundna till sina mammor nu vid nästan fyra månaders ålder, men vilar gör de ändå helst tätt ihop:

Vissa har bara ett…

…medan andra har tre!

Nackdelen med regnandet är att det inte är så behagligt att klappa ulltussarna. Längst in mot kroppen är de dock torra. De blir också alldeles rena och lite extra lockiga i regnet:

Silverfall i närbild (Lite suddigt tyvärr, men svårt att ta bilder med keliga lamm som puttar bort kameran…)

På onsdag nästa vecka är det examen för årets lamm (och pappa Jabba) när det är inbokat mönstring. I samband med det skiljer vi lammen från tackorna och därför är det extra viktigt att de har bra bete då.

Så ska det se ut!

Inte längre gult och glest, puh… Det blir perfekt och lättbetat för lammen som alltid är lite vilsna de första dagarna utan mamma.