Nu har lammen och tackorna varit åtskilda ett tag och häromdagen var det dags att kolla juvren för att se att de inte drabbats av någon inflammation nu när de inte blir diade längre. Först fick vi samla in dem i en fålla och som vanligt behöver man inte jobba själv när man har får:

Inspektion av grindar..

… och sedan kontroll av att de är ordentligt hopsatta.

Tackorna var snabbt infångade. En del av den lockande pelletsen hamnade på en rygg, men det betydde givetvis inte att den gick till spillo 🙂

Hår i maten eller mat i håret?

Nästan alla juver kunde konstateras vara utan anmärkning men ett litet antal kommer vi att kolla igen om ett par dagar. När vi ändå hade tackorna sittande på rumpan passade vi också på att göra den årliga klövkontrollen.

Alla fårfötter granskades noga för att se om det fanns tecken på fotröta.

Helt pälsbevuxet, precis som man vill att det ska se ut!

Även hullbedömning stod på agendan. Olikt oss tvåbenta som ofta ökar vi vikt under glass- och fikasäsongen så kan ju en del tackor gå ner ordentligt i hull under sommaren.

Ulltussarna kallar det ”systematisk klappning”

Ingen av de små grå hade något att invända mot närkontakt och vi kunde nöjt konstatera att de klarat att näringsförsörja sig bra under bete och digivning. Våra äldsta tackor är nu sju år och de fick även tänderna kontrollerade.

Här saknas det en!

10029 som lyckligtvis bara haft ett lamm i år har slitit ner den fjärde framtanden nästan helt och kommer bara att få allt svårare att äta. Hon  har fått 15 lamm under sina sju år och få nu avsluta sin karriär med flaggan i topp utan att riskera att inte klara av att försörja sig ordentligt ytterligare en säsong.