Nu börjar det kännas riktigt längesen det kom några nya lamm… Det vore ju bra om tackorna kunde passa på att sköta det nu under helgen när vi är hemma och har god övervakning på dem, och det ser ut som att några av dem är på gång, t ex 10037:

Snart borde det vara dags, annars spricker hon nog…

Hon är flankerad av mor och dotter 14002 (till höger) och 15013 som också tillhör dem som bör nedkomma ganska snart.

Lammen som redan finns busar och växer precis som vanligt. Vid ungefär en veckas ålder har de också börjat öva på att äta annat än mjölk:

Svårt att nå med korta ben

De tar bara något strå i taget men visst är det ändå rätt häftigt att de börjar äta så tidigt?! Så fort några fler lammar ska vi ordna med ett ”lammdagis” där de kan ha egen mat.

Lugnt på lamningsfronten, men raka motsatsen bland själva lammen. Om ”stående höga hopp” fortfarande var en OS-gren så hade de nog kunnat hävda sig där 🙂 Tyvärr är de lite för kvicka för att fångas med mobilkamera:

Suddigt…

…men livsglädjen är tydlig!

Trygga med människor är de nästan till överdrift, lammen. Lilla 17003 var halt häromdagen och hade ledinflammation (feber och varm svullen kotled) skulle det visa sig. Nu får hon en penicillinspruta varje kväll men kommer ändå så nära att man inte kan ta en bild:

Var det här man kunde bli klappad? Då kommer jag i ett huj!

De stackars tackorna måste ha världens största tålamod! Här är det ”Sjuan” som utsätts för sina avkommors trakasserier. Utan minsta protest låter hon dem bita henne i öronen:

Tur att de är söta, de små banditerna!