Det är otroligt mysigt med de små lammen, men också väldigt skönt att kunna konstatera att årets lite utdragna lamningsperiod är över! Det började ju tidigt i år, sedan drog det igång ”på riktigt” i slutet av mars och efter ett litet uppehåll har nu de tre eftersläntrarna också lammat. Det har blivit en del nattliga turer i år med vård av sjuka djur förutom förlossningsövervakning.

En trogen följeslagare kan nu få vila sig nästan ett år!

Larmet ”lammkoll” har varit igång sedan den 20 mars. Fantastiskt att kunna kolla via kameran de gånger det inte behövts mer handgripliga insatser.

Av de tre som var kvar hade 10002 den rundaste magen och hon fick mycket riktigt trillingar också.

Trångt vid mjölkbaren med tre hungriga munnar!

Eftersom de flesta tackorna och lammen är ute har vi kunnat göra riktiga sviter istället för bara minimala lamningsboxar nu. Skönt för lammen som får bättre plats att busa på och så håller det sig mycket renare också.

Nästan så att man kan gå vilse!

Närmast i bild är årets finaltacka ”Lillfemman”. Hon heter egentligen 14005 och hennes mamma 00005 är en av våra absoluta favoriter. Vi hade hoppats på ett tacklamm men det blev en rejäl bagge istället, 4,5 kg. Man kan nog aldrig tröttna på att se tackornas omsorger om sina små, eller hur?

Kärlek!

Ute regnar det mest varje dag vilket på sätt och vis är bra men nu börjar det räcka… En positiv effekt av nederbörden är att silverlockarna faktiskt blir mer silvriga än dammiga som de är efter en vinter inomhus. Om bara värmen kommer (och ser ut att stanna) så ska även de yngsta lammen få komma ut till sina äldre släktingar.

Rena och fräscha!