I tisdags fick ulltussarna flytta inomhus. Det har funnits bete längre än vi vågat hoppas på och de är i oförskämt gott hull men med de allt kortare dagarna tar ut sin rätt. Efter den sedvanliga byggnationen av drivgång blev det pelletsmetoden för att få hem flocken. På ett väluppfostrat vis följde de alla snällt med.
Över den nyanlagda vallen gick det bitvis lite trögt, det var mycket frestelser där. Dessutom stod det vatten här och där, något som får inte gillar att trampa i. Men bara några minuter senare var vi så gott som framme:
Väl inne blev det förstås inspektion av halmen med utsortering av gröna strån samt provsmakning av ”årets skörd”:
Förra säsongen köpte vi lite för grovt ensilage och fick kassera massor. Får är ju extrema finsmakare, inte minst våra som kan protestera väldigt högljutt trots att det ser ut att finnas gott om foder kvar. Nu äter de ensilage från gården och verkar väldigt nöjda 🙂
Grabbarna Jabba och Budvar var redan på plats när tackorna kom in. Visa av erfarenhet i en bur snarare än en box…
Igår var det dags för klippning. De äldre tackorna höll sig med erfarenhetens rätt långt från dörren medan ungtackorna var väldigt nyfikna. Även de som redan var klippta försökte ta sig ut igen, men man kan ju bara klippa dem en gång per tillfälle…
Det är ganska tydlig skillnad ”före” respektive ”efter”, milt uttryckt:
Efter hand som ullen försvinner på allt fler får de ganska gott om plats i fållan. Ull är ju otroligt bra på att isolera och stöta av vatten. De hade varit inne i drygt ett dygn vid klippningen men var fortfarande våta i ”hårtopparna”. Inne vid kroppen var de snustorra och varma!
Som lekman kan man knappt förstå hur det kan se så lätt ut att klippa får. Vi kommer definitivt att fortsätta överlämna detta hårda arbete till ett proffs!