Puh, äntligen är alla tackorna klippta! 31 stycken inklusive de slaktlamm som är kvar, det var allt lite av en pärs. Merparten av tackorna tyckte nog att det var ganska skönt att bli av med ullen och stod helt stilla med viftande svans större delen av tiden. Undantaget var när de skulle sättas ner för klippning under magen, det gillade ingen! Särskilt inte 00040 som verkligen spjärnade emot. Men har man salig 10008 som mamma så har man ju en del att leva upp till! Det syntes tydligt i ”väntfållan” vilka som varit med förr:

Gamla och erfarna håller sig längst bort från dörren!

Det är vanligt att fårfamiljer håller ihop, här är det 16010 som flankeras av sina båda lamm. Hon var den enda av ungtackorna som fick tvillingar i våras och båda bedömdes bra nog för att spara:

Stjärnor på tillväxt!

Efter diverse omgrupperingar och grindflyttningar går tackorna nu i tre grupper. Åtta stycken semintackor tillsammans med Jabba, sjutton andra som ska betäckas tillsammans med Erik och så de sex slaktlammen.Som vanligt är det lite oroligt när man flyttar om, men när det kom fram mat fann sig alla tillrätta på ett ögonblick. Nästan svårt att slita sig från att ”bara” stå och titta när de äter…

Den bästa (inomhus)synen som finns?

Den amatörmässiga klippningen gjorde att de blev ganska tufsiga och inte fick samma sill-look som vi är vana vid. Men de är blanka i pälsen ”egentligen”, de kan ju inte hjälpa att den som höll i saxen var klantig… Redan innan såg man såklart skillnad på vuxna och lamm, men efter klippning syns det verkligen på bredden vilka som fortfarande växer i storlek och vilka som mer bara växer i omfång såhär på höstkanten:

Helan och Halvan?

De enda hårfagra som är kvar är nu baggarna, dem klipper vi efter betäckningen. Det kommer att ta emot på Erik, han har verkligen fantastisk päls:

Inte vill han bli en sill…

Ikväll firar vi med lyxigast tänkbara mat: fårfilé!