Var är våra mysiga klappvänliga gosiga ulltussar? De försvann i samband med att klipparen var här verkar det som. Han är den sortens frisör som bara erbjuder en sorts frisyr, nämligen helsnaggat. Nu ser fåren ut som sillar istället, blanka och silverfärgade 😀
När man klipper behöver man såklart inte märka eller gruppera om under tiden vilket underlättar arbetet jämfört med när man t ex väger. Det ser väldigt trångt ut på bilden men dels så märks det stor skillnad allteftersom fler blir klippta då de tar väsentligt mindre plats och dels är det en fördel att de har begränsat utrymme så att de inte kan springa omkring och stressa upp varandra. Våra djur är ju generellt nästan överdrivet tama men det finns en och annan som är mer blyg av sig.
Ullen var mycket finare än när vi klippte i våras. Detta beror delvis på att tackorna nu haft ett par månader av återhämtning jämfört med vid förra klippningen då de ju varit dräktiga större delen av tiden. Dessutom har de ju gått ute i regn och frisk luft.
Det känns lite bakvänt att klippa fåren nu när man själv gärna drar ner mössan extra djupt innan man går ut i rusket. Tackorna ligger ju dock inne i tjockt med halm så det går säkert ingen nöd på dem. Att klippa ökar deras foderintag och gör att de lättare blir dräktiga. Man kan som bekant inte hullbedöma oklippta tackor utan att känna på dem. Vi visste att ett par var åt det tunna hållet. Nu när de alla visar sina konturer var det faktiskt bara två av de vuxna tackorna som inte hade ett riktigt bra hull – skönt! Även alla tacklammen är runda och fina. Vi har delat in dem så att tacklammen och de magra tackorna går i en egen grupp så att vi kan ge dem lite extra kraftfoder. Jonte har sin box mittemellan och kan därmed hålla koll på alla sina damer. Han är minst lika kelen som tackorna och vi har kvar rutinen med kvällsklappning även om vi längtar efter att det ska komma lite mer ull på dem så att de blir skönare att ta på: