Vitansiktena fick flytta in i början av förra veckan, helt klar de får på gården som tillbringat mest tid i koppel. vi ledde hem dem från betet. Först blev det uppställning i en liten provisorisk fålla i väntan på frisering.
Husveterinären satte igång att klippa och det kan väl sammanfattas som att de inte direkt uppskattade det. Vi hoppas att de under vintern lär sig av de andra ulltussarna att det kan vara mysigt att bli klappad och vara nära människor!
Husbonden kunde dock fixa den och efter lite kamp hade de tidigare vitansiktena fått ett nytt grupp-smeknamn i form av ”tre små grisar”:
De var tydligen GANSKA feta i pälsen, såhär såg skären ut efteråt:
Efter friseringen släppte vi in dem till Erik och hans tjejer. Han tyckte att de var VÄLDIGT intressanta, såpass att han fick tillbringa natten bunden för att inte köra slut på både sig själv och dem genom att jaga dem.De var inte lika intresserade nämligen. Som vi trott ville de gärna hålla sig för sig själva i början:
De andra tackorna var faktiskt oväntat snälla mot dem och har inte alls mobbat ut dem som befarat. Vitansiktena kommer från en gård med liknande ätfronter som våra så de lärde sig direkt hur de ska komma åt mat och vid foderbordet ser man nu ofta dem utspridda.
Vi har börjat på ”årets skörd” och spillet har minskat från minst 40 % till ca 10 %, det är väldigt skönt. Nackdelen är möjligen att vi inte kan ge fri tillgång eftersom hullet är minst sagt gott.
Lika frustrerande som det är att se omärkta rumpor på de gråa är det att se att åtminstone en av de vita inte var dräktig när hon kom:
Vi hoppas på vita lamm till våren ändå! Och det har lossnat något med de andra, här är det 14008 som dejtar lite:
Som ni ser har Erik fått ny röd krita för att vi ska se om någon löper om.
Ute börjar det nästan kännas som vinter men i sista sekund hann husbonden putsa av de beten som inte blev gjorda direkt efter installning:
Alla vattenkar och mineralkrubbor är äntligen hemma, nu gör det inget om det blir snö!