En av tackorna gick omkring och såg ”lammsjuk” ut under flera dagar utan att något hände. Natten till lördagen sattes hon i egen box för vi tänkte att nu MÅSTE lammen snart komma – men icke. På lördag förmiddag undersöktes hon; det var trångt och inte helt öppet in till livmodern men levande lamm kunde kännas där inne. Tackan hade inga riktiga värkar alls vilket gjorde det lite mer krävande att få fram de båda lammen som kom till världen lite medtagna. Även tackan verkade trött efteråt men tog hand om lammen som efter ett tag piggnade till och satte igång sin instinktiva jakt på första målet mat.
På kvällen var hon jättehängig och såg ut att ha riktigt ont i magen. Dessutom ville hon inte äta och var måttligt intresserad av lammen, riktigt allvarliga varningssignaler om att något var fel! Ingen förbättring kunde ses efter smärtstillande medicin. Vi satte henne i en större box för att hon skulle kunna röra sig men hon stod bara och hängde, totalt ointresserad av omgivningen 🙁 Det kändes mycket olustigt att gå och lägga sig men efter att ha klappat om henne och sagt åt henne att krya på sig somnade vi till slut.
På morgonen var hon likadan. Inget av efterbörden (moderkakan) hade synts till. Det kan ibland dröja innan den lossar helt men då brukar den delvis hänga ut. På får (och kor) rekommenderas inte att man avlossar kvarblivna efterbörder men eftersom inget alls syntes till så undersöktes stackars tackan igen. Båda efterbörderna (lammen har varsin) var avlossade men låg kvar i livmodern – konstigt tyckte veterinären och plockade ut dem. Det fick dock sin förklaring när det vid undersökningen även kunde kännas ett stort hål rakt genom livmoderväggen! Inte konstigt att man har ont i magen då…
Prognosen bedömdes såklart som dålig, men inte utsiktslös. Husveterinärens kollega konsulterades och tillstyrkte att försöka rädda tackan. Husveterinären fick åka in till jobbet och hämta ett mindre apotek – dropp, antibiotika och mer smärtstillande som gavs under eftermiddagen. Vi mjölkade ur på två av de andra tackorna för att lammen skulle låta mamma spara lite på krafterna och matade dem med flaska.
Första påsen med dropp, glukoslösning med tillsatt B-vitamin
Vi vågar såklart inte ta något för givet än men under tiden andra påsen med dropp gavs på kvällen så började sjuklingen faktiskt äta med rätt så god aptit och någon timme senare så idisslade hon. Hurra hurra!
70-talsfiltar kan vara bra att ha!
Lammen verkade på kvällskanten rätt så hungriga och matades igen. Det märks tydlig skillnad på tackan nu att hon bryr sig mer om dem igen men juvret innehåller tyvärr inte så mycket.
Mjölk som mjölk, spelar ingen roll varifrån den kommer säger bä-bisen!
Osannolik otur att drabbas av en såpass allvarlig skada men samtidigt fantastiskt att hon överlevt såhär länge. Håll tummarna för att hon återhämtar sig!