10037 är den enda av våra tackor som inte är helt galen i pellets. I början lämnade hon ibland en del av sin ”specialkost”, men efter ett tag började hon ignorera spannen mer och mer för att bara äta ensilage direkt från balen på gången så nu får hon klara sig utan kraftfoder.

Lättillgängligt! Men vissa måste såklart krångla till det ändå…

Att äta där man når där man står på golvet ligger såklart inte för bråkstaken 16051 som mer än en gång satsat för att komma upp på själva balen, dock utan att varken lyckas eller kunna fångas på bild.

Lammen har nu efter att inte längre komma ut i ”leklandet” på gången med liv och lust anammat sitt ”dagis”. Där har de förutom pellets även en liten mini-höhäck (byggd av ett fd tidningsställ faktiskt), tackorna gör allt de kan för att nå dit – trots att det givetvis är exakt samma foder som på det riktiga foderbordet. Tydligen är även konserverat gräs grönare på andra sidan 🙂

Föräldrafritt!

När de ”riktiga” lammen kommer så får det givetvis bli ett större dagis, men till dessa två räcker det här. De brukar inte ligga där inne och vila, som lammen annars gärna gör när de är en större grupp, utan är bara där för att få matro. Ibland vill de dock hänga med de vuxna:

Vi kan också!

Nog minns man sedan man var liten hur tråkigt det blev vid ”barnbordet” efter ett tag, det kanske lammen också tycker? Duktiga mamman ser till att de är väl omhändertagna fortfarande, det räcker att man lyfter upp ett av lammen för att hon ska bli orolig även om hon står precis intill. För henne är de uppenbart inte redo för vuxenlivet än, hon är minst lika engagerad nu som den där iskalla natten i januari:

Är det bara drygt fem veckor sedan?