Nu har det gått över en månad sedan vi förlorade tackan 10032. Obduktionen visade på en mycket ovanlig typ av skada, nämligen ett längsgående hål på undersidan av livmodern. En del av hålet hade läkta kanter vilket tyder på att den delen av skadan inte var ny. Skador som uppstår vid förlossningen ses nästan alltid upptill eller på sidorna av livmodern.  Hon har ju lammat tre gånger innan vilket talar emot att det var ett medfött fel – men det verkar alltså också osannolikt att hon fått det i samband med en tidigare förlossning.

Hennes lamm, 14016 och 14070, matade vi först med nappflaska och hoppades kunna adoptera bort dem till en annan tacka. Vid ett av tillfällena fick vi hjälp med matningen av en besökare 🙂

Fullständig koncentration på båda fronter!

Någon adoption blev det dessvärre inte utan flasklammen fick en egen box med smeknamnet ”Restaurangen”. Där hade de sin lammbar (ja, det kallas så!) som vi fyllde på lammnäring morgon och kväll så att de hade möjlighet att dricka lite då och då. I början orkade de ju inte med så mycket i taget. För att de inte skulle glömma av att de var får och inte människor fick de vara ute i ”Verkligheten” bland de andra lammen några timmar varje dag.

Sedan betessläppet har vi åter fått börja ge dem med flaska eftersom de andra lammen antagligen skulle stjäla av ”vällingen” om vi hängde upp lammbaren ute på betet. De håller så gott som alltid ihop och ser lika fina ut som de andra lammen. Det är klart att de (och vi!) hade önskat att mamman hade klarat sig men vi är glada att de växer och mår bra. Och att de har varandra åtminstone!

Radarpar!