Först av allt: Idag fyller vi ett år som fårinnehavare! Tack till alla som hjälpt oss längs vägen – ni vet vilka ni är och vi hade aldrig klarat det själva!

I torsdags när det var matdags för ulltussarna hände något konstigt, och i allra högsta grad ovanligt. Det var nämligen flera tackor som inte kom fram för att äta (!) och de betedde sig allmänt märkligt. Några stod med huvudet sänkt, en låg ner och bräkte innan hon, till synes pigg som väl var, gick upp och började äta. Vi tog tempen på fyra stycken men ingen hade feber. Efter en stund hade alla kommit fram till foderbordet och då verkade de som vanligt. Husveterinärens snälla får-mentor på Djurhälsovården kontaktades genast och svarade snällt på oroliga frågor men ingen tänkbar diagnos kunde ställas.

Oroväckande!

Efter några timmar tittade vi till dem igen, då var de mer som vanligt beteendemässigt men tackan 00057 hade börjat knipa med ena ögat. Oj, tänk om det skulle kunna vara Listerios? Verkligen en mardröm men tyvärr inte så ovanligt. Vi tog ett prov för bakteriologisk odling i ögat och gav lilla tackan penicillin. Vid Listerios brukar man se att ögat (hornhinnan) blir grå och liksom ogenomskinlig men så såg det inte ut.

Utan knip ser det ganska bra ut, torsdag kväll

På fredagsmorgonen var det en annan tacka som betedde sig märkligt. Efter att alla kommit fram för att äta var det en annan, 10034, som helt plötsligt gick och lade sig igen?! Inte heller hon hade någon feber men hon var lite röd i ögonen. 00057 var sämre i sitt öga och dessa båda fick antibiotikasalva i ögonen.

00057 fredag morgon, nu ser det mer typiskt ut som Listerios

Vi var såklart väldigt oroliga för vad det skulle kunna  vara. Fodret har varit fint hela tiden. Vissa halmbalar har innehållit dåliga partier men givetvis genast kasserats med marginal. Vi har inte köpt in några djur eller träffat andras får som skulle kunna bära på smitta – mystiskt helt enkelt! Under helgen har allt verkat lugnt hos de små grå och även det gråa ögat ser bättre ut:

Kanske snart färdigbehandlad?

En liten grå skugga kan anas på ögats övre del men det syns att behandlingen haft effekt. Nu väntar vi otåligt på odlingssvaret, typiskt att helgen kom emellan!

Helgen har förutom oro för fåren ägnats åt lite oro för vad stormen Egon skulle innebära. Vi har ju ingen skog att förlora men igår när vi var ute för kvällsklappning så möttes vi av den overkliga bilden av att två fönster (med ramar och allt) höll på att falla inåt av blåsten. Fram med skruvdragaren för att säkra upp och givetvis var det många som övervakade att det hela gick rätt till 🙂

Jag ska bli snickare när jag blir stor!