Om rensning av ogräs, ständig tillsyn och tuff ekonomi låter lockande så vill undertecknad slå ett slag för humle!
I helgen som var jag nämligen iväg på kurs. Länsstyrelsen ordnade en humleodlarkurs med syfte att väcka liv i svensk humleodling. Som hembryggare och gediget ölintresserad gick det ju inte att missa detta. En stör humle finns redan på gården och ett intresse att utöka trots inledningen på detta inlägg!

Vilken nivå det hamnar på återstår att se men någon form av humleodling kommer det bli. Till att börja för att täcka husbehovet och kunna brygga ett helt egen öl. Det var därför den första plantan införskaffades, maltkorn från våra egna åkrar som väntar på mältning finns redan.

Humulus Lupulus!

Ett hundratal intresserade hade nappat på kursen och vi var en brokig skara som dök upp till Skövde där kursen hölls. En del bara lite nyfikna, en del som jag själv med en enstaka planta och andra som redan odlade i mindre skala.

Vi fick lära oss om ekonomin i humlen (eller kanske bristen på ekonomi), om övergripande odlingsteknik, om gamla svenska sorter samt en hel del handfasta odlingstips från etablerade odlare. Jag fick också lära mig hur jag skulle gjort när jag planterade den första rotstocken 🙂

Historiskt har sett har det odlats mycket humle i Sverige då det förr i tiden faktiskt var lag på att alla gårdar skulle odla humle. Västergötland var en av de delar i landet där det odlades som mest humle och särskilt Gudhem var känt för sina stora och fina odlingar.
På kursen föreläste Else-Marie Karlsson Strese från Julita gård som kartlagt och forskat i dessa gamla odlingar. Det fantastiska är att när hon med hjälp av gamla kartor gav sig ut och tittade på platser där det inte odlats humle på flera hundra år hittades fortfarande humle växande på många av de ställena! Dessa har hon sedan provodlat och analyserat och kommit fram till en del sorter som man skulle kunna återuppta odlingen av!

Humle består av han- och honplantor men när hanplantorna befruktar honplantorna ger det en mindre angenäm smak. Därför har man helt enkelt aldrig haft några hanplantor i närheten vilket gör att all förökning skett genom kloning. Det är alltså genetiskt exakt samma humle som på medeltiden!

Visst vore det häftigt om man återigen kunde brygga ett öl med precis samma humle som våra förfäder drack för kanske 500 år sedan!