Idag hade vi bokat klipptid för tackorna. Nästan synd att beröva dem den gosiga ullen, men genom att klippa dem får man lite s k flushing-effekt vilket ger fler lamm. Dessutom orkar de äta mer, även om våra inte direkt behöver det.
Fårfrisören Gert monterade upp sin maskin och nästan alla de äldsta tackorna ställde sig snart strategiskt så långt bort från öppningen som möjligt i hopp om att slippa… Kanske gillar de inte den frisyr han erbjuder?
Ingen kom såklart undan utan alla fick i tur och ordning komma ut på den för dagen nyinköpta masonitskivan. Med vana grepp klipps de systematiskt, varje individ tar ungefär 5-6 minuter och då går det ändå väldigt lugnt till. Skönt att anlita proffs till detta!
Våra får är ju ganska tama och det gör dem mer svårhanterliga vid klippning. Låter det ologiskt? Det är så att får som inte är så tillgivna blir ganska perplexa och passiva när man sätter dem på rumpan eller lägger ner dem som på bilden ovan, men våra verkar bara tänka ”hallå, det här var väl onödigt, klia mig mellan frambenen istället!”. Därför får man kämpa lite extra med dem vid den här typen av hantering, men det är det såklart värt i förhållande till fördelarna med att de är så klappvänliga 🙂
Detta är fjärde klippningen sedan vi blev med får och aldrig har ullen varit så lång och tät som nu. Det tyder på att tackorna varit väl näringsförsörjda. Kanske lite för väl, vi upptäckte tyvärr två stycken med juverinflammation – eventuellt beror det på för kraftigt bete som gjort att de inte sinlagt sig ordentligt.
I dagsläget är det svårt att få avsättning för ull i Sverige, eller åtminstone så dåligt betalt att det inte är värt arbetet. En belöning utlovas till den som kommer på en lösning på detta!
Efter klippningen strödde vi så att de små grå skulle ha mysig fluffig halm att vila i nu när de blivit av med sin egen isolering. Just den här balen såg inte ut att innehålla så mycket gräs, men det lilla som fanns letades noggrant fram.
Konny verkar vara nöjd med den nya frisyren Sjuan (00007) skaffat sig för det dröjde inte länge innan hon hade tydlig grönmärkning på ryggen! De har hållit ihop hela dagen, ingen annan verkar vara intresserad eller intressant för honom.
Innan klippningen gick Konny med sin mindre grupp och då förstärkte vi, efter erfarenheter från förra året, grinden mellan grupperna rejält på höjden.
Nu är det bara utslagstackorna som går i en egen liten grupp. Vi hade tänkt att även ha ungtackorna för sig själva för att de inte ska bli betäckta för tidigt, men en av dem (15013, dotter till Sjögårdens allra första lamm 14002) är så otroligt mammig och hade nog inte alls trivts med det så nu går alla tillsammans. 15013 är väldigt kelen och social, men bara så länge mamsen inte är för långt borta!
I fårens värld är det dock ingen fördel att vara ungdomlig utan baggarna föredrar oftast lite äldre damer. Vi hoppas att Konny följer det här mönstret så att ungtackorna hinner växa någon månad till innan de blir dräktiga.