Ja ja, det finns snödroppar och krokusar och sånt… Men det finns också de får-relaterade tecknen på att det snart är vår 🙂

Ulltussarna har fått byta meny till ett tidigt skördat ensilage. Det vi har utfodrat med under större delen av vintern har dessvärre varit alltför grovt. Vi har nog kasserat en tredjedel av det foder vi kört in eftersom får, och särskilt våra extremt bortskämda sådana, bara äter det finaste gräset.

En sort vi gillar!

Man ser verkligen skillnaden i ätbeteende. Istället för att sortera och putta omkring fodret hit och dit så äter de verkligen. Och det blir i princip inget spill alls, en succé för både dem och oss!

Så ska det se ut!

Det kan ju se väldigt torftigt ut, men de är oftast mer nöjda med ett tomt foderbord efter att ha fått fint foder än med en massa rester kvar av ett grövre ensilage.

Ett annat tecken på att våren (läs: lammen) närmar sig är att det anordnas Skinnpremiering i Tranås. Vi hade inte med några skinn för bedömning i år. Trots det (!) fanns det väldigt många fina skinn att beskåda:

Svårt att välja…

Skinnen bedöms av en jury bestående av tre domare. Även publiken får rösta och det är verkligen en tuff uppgift att försöka hitta sin favorit bland alla dessa skinn! Skinn från vuxna djur och så kallade mattskinn (oklippta) bedöms inte av domarna utan bara av publiken. Mattskinn kan man bara göra av de allra bästa och de får verkligen väldigt olika karaktär, liksom skinnen från de vuxna djuren som har mer färgskiftningar än lammskinn.

Husveterinärens favorit bland tackskinnen, visst är det häftigt?!

I en annan klass där man ”bara” tävlar om publikens röster och inte bedöms av juryn kan man lämna in produkter bestående huvudsakligen av lamm- eller fårskinn. Här vann med bred marginal en väldigt gullig, och lättskött, valpkull:

Skäller inte och kissar inte inne, men väldigt gulliga och gosiga!

Inte LIKA gulliga som lamm förstås, men ändå. Skinnpremieringen är förutom att vara en trevlig mötesplats ett otroligt bra sätt att lära sig mer om skinnbedömning. Det är här man kan få ett erkännande för långvarigt gediget avelsarbete. Besättningen som våra gammeltackor härstammar från var faktiskt med bland de högst bedömda på premieringen, det känns bra!