Förra helgen kom våren till Sjögården! I snabb takt lammade de tre första tackorna. Under veckan som gick lammade ytterligare en och i skrivande stund har vi tio små bäbisar som äter, busar och är overkligt söta – såsom lamm är. Lite ovant att det är så många vita för alla utom två är minst hälften Leicester.
När de är högdräktiga är tackorna extra keliga. Det tycker både stora och små är mysigt!Årets allra första lamm, korsning Leicester-Gotland. Vilket exempel på syskonkärlek! I år har vi fått våra första renrasiga Leicester-lamm, här är två av dem i mammas trygga närhet.Såhär får det gärna se ut när man kommer ut till en nylammad tacka, båda lammen stod och diade för fullt!Yngst, men än så länge tyngst med 5,4 kg i födelsevikt. Blir det han som bestämmer på betet i sommar tro?
Vi tar som vanligt gärna emot besök men ring innan och bestäm tid för säkerhets skull. Snabbast uppdateringar med bilder och filmer hittar ni på vår Facebook eller Instagram (@sjogardenslamm) – välkomna att följa oss där!
Nu har sju av tjugo tackor lammat och vi har totalt sjutton lamm. Nytt för i år är att det även finns vita 🙂
Hittills har det varit ett felläge, annars har det gått som smort. Felläges-lammen klarade sig allihop, även lilla ”Örlös” som är lite missbildad med skeva framben och små öron. Hon får vara utan öronbrickor för det finns helt enkelt inte plats för dem…
Balansövning på tålmodig mamma…
Örlös!
Årets hittills största lamm – 5,6 kg!
Duktig förstagångsmamma tar hand om sina båda bä-bisar!
I butiken har vi några enstaka bitar rökt kött kvar samt lammstek och -sadel som passar på påskbordet. Hör av er om ni vill komma och handla och/eller klappa lamm – välkomna!
På mackan, på buffén eller direkt ur kylen när man är sugen – passar på många sätt!
(Snabbast uppdateringar samt mer bilder och filmer hittar ni på Facebook eller Instagram – där heter vi @sjogardenslamm )
Tranor, krokusar sopade gator – föraningarna har varit många. Men idag kom våren på riktigt!
En i trillingkvartetten har verkat vara på gång lite och hållits under observation. I morse vid sjutiden syntes det inget på kameran men när det var frukostdags en timme senare var läget annorlunda:
Välkommen våren!
16003 fick en egen box och lämnades ifred. Bara en liten stund senare kom nästa bä-bis:
Mycket att göra för mamma!
Medan lamm nummer två togs omhand letade sig lamm nummer ett till juvret på egen klöv. Vi brukar gärna mjölka ur och ge råmjölk men vissa tackor (som den här) har råmjölk som liknar klister i början och då funkar det inte.
Så tjock att den inte rinner längs flaskans insida!
Medan utedjuren fick sitt morgonhö lammade duktiga tackan klart :
Sist ut, och minst.
Eftersom det inte gick att mata med flaska hölls de två lamm som vi inte sett dia fram till juvret så att de säkert skulle få i sig en liten slurk. Med trillingar finns det ju risk att ett lamm blir lite eftersatt mjölkbaren har ju bara två platser, så det känns extra viktigt att ha koll.
Här var det tror jag…
Årets första diabild!
Tackan var extremt duktig på att stå still så att hennes små kunde hitta spenarna.
Det är ju lite vingligt i början!
När alla lamm var ute och hon hade läget under kontroll gick supermamman och drack närmare en halv spann vatten. Det tar på krafterna med förlossningar!
Ett nästan hundraprocentigt säkert tecken på att det är tomt på lamm i magen!
Det verkar bli fler nedkomster ganska snart håll er uppdaterade här eller på www.facebook.com/sjogardenslamm !
De första lammen är beräknade just idag men det ser ut att dröja lite till Igår hade vi en riktig arbetsdag för att förbereda det sista.
Ungtackorna som inte är dräktiga släpptes ut tillsammans med baggarna. Det betyder mer plats inne och kanske framför allt mer lugn och ro eftersom ynglingarna är ganska vilda av sig utan barlast i magen.
Först leddes baggarna ut, de är ganska duktiga på att gå i koppel faktiskt.
Väl framme på festplatsen fick de stå en stund i en fålla för att vänja sig vid solljuset och den skarpt blåa himlen. Pellets distraherar i början!
Lugna, puh!
Trots att baggarna gått i samma box flera månader kan man inte vara säker på att de inte ska slåss när man ändrar något men de verkade så upptagna av allt nytt ute att de faktiskt höll sig väldigt stillsamma.
Damsällskap på plats
När vi kände oss säkra på att baggarna funnit sig tillrätta leddes småflickorna ner. De var lite busigare och galopperade omkring en del (utom när vi försökte filma…) men rätt snart lockade gräset. Det finns ju inte så gott om det så de får lite hö som komplement:
Indelade efter kön/ålder på eget initiativ
Inne i stallet fanns de tjugo dräktiga damerna kvar. Det är hela sex stycken som väntar tre bä-bisar vardera. De fyra av dessa som är närmast lamning har fått en egen grupp för att kunna få lite kraftfoder, något som de andra inte behöver.
Men alla fick förstås lite, annars blir det upplopp!
Osynligt för oss, men en skicklig mule hittar minsta lilla pelletsspår!
”Trillingkvartetten” är tjockast av alla förstås, nu väntar vi otåligt!
Detaljbild på utstående mage 🙂
Det kan ju inte vara såååå länge kvar?
Vi litar på årets scannare och har en lista för att lätt kunna se om en tacka lammat klart eller om det väntas fler:
Igår var det ”bra väder ute att vara inne i” vilket utnyttjades till att höja upp foderbordet. Bädden växer ju under vintern och för att dels ge ulltussarna bra ätställning och dels undvika lamm på foderbordet brukar vi höja upp det innan lamningen. Och den börjar ju snart!
Reglar och pallar i botten, med plyfaskivor ovanpå
Här ovan ser man ett glapp mellan foderbordet och ätfronterna, där sätts det en bräda såklart. Höjningen är så hög att man får göra som ett trappsteg i änden för att underlätta att kliva upp:
Klart!
Det är alltid lite ovant i början att se hur högt det blir för fåren att äta, de minsta når knappt upp:
Inte lätt att vara minst!
Tackorna har också fått sin nästa omgång med selen, eller som de tolkar det, pellets. Det uppskattades 🙂
Hörde vi något som skramlade?
Det börjar fyllas på i mjölkbarerna på damerna nu, våren närmar sig ju. Bara sex dagar kvar om ”Tian” läser rätt!
Mjölk på gång och tillräckligt (!) stor mage…
Med två beräknade veckor kvar är 14010 tidigt ute med juvertillväxt:
Det kanske blir tidigare?
Vi har varit lite sega med uppdateringar senaste tiden, men när våren väl är här lovar vi att vara desto flitigare. Välkommen att följa oss, här eller på Facebook!
Vädret antyder att vintern är slut men vi låter oss inte luras… Dessutom blir det ju vår här när lammen kommer och inte när SMHI meddelar en viss temperatur 🙂 Häromdagen kom det ett förebud om våren dock då var det dags för vinterklippning av tackorna.
Insamlade och med returgång
Man kan teoretiskt bara släppa tillbaka de redan klippta tackorna i gruppen det är ju ändå ingen risk att man gör samma två gånger! Det brukar dock ställa till problem eftersom det alltid finns minst en nyfiken typ som är i vägen i dörren. Därför slussas de klippta till eget utrymme och där fanns det dessutom mat så de höll sig där. Det serverades nämligen ingen frukost för att tackorna skulle vara lite lättare att vända runt på.
Tillräckligt tungt jobb ändå!
Camilla vår nya klippare, tycker att det är det roligaste som finns att klippa får så det är win win att anlita henne eftersom vi själva gärna slipper! Ullen från den här klippningen tar vi inte tillvara på den är för kort. Satsningen på den svenska ullen fortsätter dock och bland annat Filippa K har provspunnit garn av svensk ull. Det trodde man inte för ett par år sedan!
Hullet var som väntat gott och det är svårt att tro att det är två månader kvar på vissa …
Hon ser ännu tjockare ut i verkligheten!
”Lillfemman (14005) har enligt scanning två bäbisar i magen och datumet som vi noterat såg ut att stämma Hur bred ska hon hinna bli??
Igår var Martin Sjunnesson här och spanade in i framtiden med hjälp av ultraljud (och kompetens). Ett bra verktyg för att dels stilla sin nyfikenhet, men också för att kunna planera utfodring och övervakning under lamningen.
Förberedelserna började redan kvällen innan med att tackorna fick minimal kvällsvard och ingen frukost. En fylld våm kan nämligen försvåra scanningen. För att maten skulle vara lite längre täckte vi den med halm (som fåren inte äter särskilt mycket av) så att de fick jobba för att hitta de gröna stråna.
Snålt!
Ser generöst ut, men egentligen bara jobbigt…
Första riktiga momentet, insamling i fålla, många nyfikna ansikten undrar vad som är på gång?
Utrustningen på plats!
Koncentrerat arbete igång!
En i taget fick de små grå (och vitansiktena förstås) komma in i den lilla buren för undersökning. Längst till vänster i bild syns några av de obetäckta ungtackorna, säkert avundsjuka på att de inte fick vara med…
Detaljbild, mest bara ”gröt” för den ovane…
På drygt en timme var alltihopa klart och vi vet nu att tjugo tackor tillsammans väntar tillsammans 43 lamm. Gamla ”Tian” som saknade ordentlig märkning från baggen är dräktig med tre bä-bisar. Lite oklart dock om Erik verkligen är pappan eller om hon lyckats dejta något bagglamm ute, för dräktigheten såg ut att vara lite längre gången än sedan 29 oktober när den officiella betäckningssäsongen började. Till våren vet vi!
Man kan undra hur tjock hon tänker bli?
Med ungefär halva dräktigheten kvar börjar hon redan bli ganska bred om magen, så även utan scanning hade vi nog vågat gissa på att det var mer än mat där inne 🙂
De tog oss på orden, ulltussarna, och satte fart. Igår fredag lammade de tre sista inom loppet av 21 timmar 🙂
Supermamman 14008 (hon som aldrig sover utan bara kontrollerar vartenda steg lammen tar) fick två bäbisar:
Vakar som en hök!
De föddes på natten och hade redan diat när husveterinären kom för att mata dem strax efter 03.00. På morgonen vid sextiden nedkom 16025 med sitt enda lamm. Där missade vi chansen till adoption, för då låg huvudet fortfarande på kudden…
På kvällen vid sista titten på kameran såg allra sista tackan ut att vara lite lammig, och hon var ju dessutom också adoptionskandidat så det blev till att gå ut för att försöka få till det. Ett lämpligt trillinglamm som föddes häromdagen (störst i tripp trapp trull-kullen) valdes ut och en spann varmt vatten att blöta ned honom i togs fram. Tackan jobbade på och när hennes eget lamm kom ut i världen blöttes adoptivlammet ner och placerades ihop med sin nya bror. Adoptivmamman ifrågasatte ingenting utan tog hand om båda två lika bra, puh!
Men adoptivlammet hade lite åsikter och fick hållas ner så att nya mamman kunde slicka honom ren från allt vi kladdat in honom med!
Moderskänslor baseras inte på gener!
Den som var mest skeptisk var nog adoptivlammet som först inte ville dia på sin nya mamma, han var nog inte så hungrig heller vilket såklart ”äkta” nyfödda lamm är. Han letade först efter ett sätt att ta sig ut, men när vi visat till juvret så glömde han att det kanske var fel tacka:
Gott här också ju, och mindre konkurrens 🙂
För att det äkta nyfödda lammet säkert skulle få ordentligt med råmjölk nu när han fick ett syskon som redan hade tekniken inne matade vi med flaska tills han var alldeles proppmätt:
Nu orkar jag inte en droppe till, sa han till slut!
Idag diar han förstås på egen klöv:
Man tröttnar ju liksom aldrig på dessa diabilder…
Som en extra säkerhet för att adoptivlammet inte ska leta sig tillbaka till sin förra adress satte vi upp skivor åt det hållet.
Säkerhetsåtgärd, fast mest något roligt att bita i tyckte han.
En bild säger mer än tusen ord, och en film ännu mer:
Sådär, årets lamning överstökad. 40 lamm har vi nu fördelat på 21 tackor. Ganska stor spridning i ålder men alla växer såklart snabbt. Och hittar på rackartyg:
”Vattnet är ju grönare på andra sidan”, eller? Vem vill dricka i vattenkopp liksom?
Illbattingar i tidig ålder!
Imorgon blir det förhoppningsvis skolstart och snart är det faktiskt dags för betessläpp. För ett par år sedan undrade vi vad som skulle komma först, påskliljorna eller lammen. I år blev det faktiskt så att den första påskliljan inte slog ut förrän efter det sista lammet fötts, nämligen idag:
Ett osäkrare vårtecken, vi håller på lammen som indikator!
Och vi tror att åtminstone två av dem är riktigt när nedkomst nu, äntligen… Av de tre som är kvar är det två som bara har varsitt lamm i magen och kanske skulle kunna adoptera en trilling så nu är det noga med passningen för att inte missa chansen!
Det är svårt att ta bra bilder på lamm… Men denna försöker i alla fall illustrera en kull med stor spridning i storlek – det största lammet var mer än dubbelt så tungt som det minsta!
Tripp och trull (trapp syns inte på bilden)
Idag, när vi båda var iväg och inte kunde åka hem vid behov (lite nervöst) lammade såklart den enda ungtackan som skulle få två lamm. Det syntes i morse att det var på gång så hon hade en egen box, men ändå. På kameran kunde vi se de båda bäbisarna och de verkade ganska pigga, puh! Men det är ändå inte förrän man ser dem i verkligheten man vet att det gått bra, och det hade det:
Inget behov av hjälp där inte!
Lammen längtar nog efter skolstart nu, vi ska ordna med det i helgen förhoppningsvis. Då får de mer utrymme att busa på, men det går ganska bra även inne:
Vem vinner?
Öronbrickor är såklart en självklarhet för att det ska vara ordning och reda, men nog är de finare utan:
Årets lamning kommer att bli vår mest utdragna hittills. I år har vi aldrig haft mer än tre tackor i box samtidigt, andra år har det annars varit mer än dubbelt så många. Jobbigt när det är intensivt förstås, men sammantaget bättre att ha det så under kortare period.
Vi har nu 29 lamm fördelade på 15 tackor vilket i sig är nära idealet. Lammen har med få undantag varit pigga och lagom stora när de föddes och de utvecklar snabbt färdigheter i diverse bus. Därför har de fått lite att sysselsätta sig med för att mammorna ska slippa åtminstone en del…
Kvarglömd dunk blev bra att klättra på!
Ibland är det till och med kö!
Ny halm är förstås dagens höjdpunkt, bokstavligt talat. När man välter ner halm från loftet kommer det alltid ett gäng bä-bisar och klättrar upp så högt de kan.
Utsikt (nersikt?) från loftet
Deras intresse för att uppehålla sig i halmen är tyvärr till mer stjälp än hjälp när man sen ska fördela ut den.
Lekland!
Halmen i nätet är egentligen till för tackorna eftersom ensilaget är så blött men även lammen äter av den, givetvis roligare än halmen på bädden enligt devisen ”halmen är gulare på andra sidan nätet” 🙂 De använder den också som boxboll:
Det gäller att det är välfyllt!
Det lite suddiga lammet till vänster i bild har här just puttat iväg hela nätet. Så länge det är gott om halm i så kan de inte fastna, därför fyller vi på varje dag även om det inte behövs för åtgångens skull.
Det är nu sex tackor kvar som ska lamma och vi tror att det inte dröjer alltför länge med åtminstone en av dem:
I natt kanske?
Häromdagen fick vi ytterligare ett lamm (också det en bagge) med ”dödskallemask”:
Tryggast att vara riktigt riktigt nära!
Nu har vi inga tackor alls i egna boxar. Det syns tydlig skillnad på äldre och yngre lamm ute i gruppen där de äldre är betydligt mer självständiga. Har man nyss kommit ut i ”verkligheten” är det skönt att inte vara ensam:
Syskonkärlek!
Vädret börjar äntligen motsvara vad man förvänta sig i förhållande till tid på året och vi hoppas snart kunna börja lära lammen staketvett som är ”kärnämne” i lammskolan. Och så hoppas vi såklart att de resterande tackorna sätter fart att lamma!
