I söndags blev andraskörden klar och i måndags kom det lite vältajmat regn, med betoning på lite. SMHI ”hotade” med upp till 35 mm, men det stannade vid 6 mm. Bättre än inget och det finns många som är betydligt värre ute än vad vi är.
Lagom stor traktor som vanligt…
Strängarna var desto mindre men det var givetvis väntat i det här vädret.
Kanske 75 % av ”normal” mängd
Totalt blev det elva balar. Vi fick 18 i maj och har fyra kvar sedan 2017 så vi klarar oss nästan i vinter.
Man måste tänka på vintern även mitt i sommaren!
Häromdagen blev det en mun mindre att mätta. Ett bagglamm, det allra största, hittades dött på betet 🙁 Mest troligt en stångningsskada efter kamp med någon av de andra ligisterna.
Otrevligt fynd
En annan vanlig orsak till plötslig död på bete är gasbrand men det är våra lamm vaccinerade emot. Det är omöjligt att skydda dem mot deras egna dumheter men visst önskar man att man kunde!
Tänk nu en extra gång på att välja svensk mat, både animaliska och vegetabiliska produkter! Ju färre svenska bönder som slås ut ett krisår som detta desto bättre är vi rustade för framtiden. Det är inte mest bönderna det är synd om när det går dåligt, de brukar klara sig på något sätt – utan de som drabbas är ju konsumenter som inte längre har tillgång till den rena och miljösmarta mat som produceras i Sverige!
Nu när midsommar har passerat var det dags att väga lammen för första gången. De var ganska duktiga på att gå in i fållan och tur var det, skönt att slippa jaga dem i värmen!
Alla på plats!
Metoden ”pellets på golvet i vågen” funkade bra, lammen var duktiga på att gå in och höll sig ganska lugna så att husbonden kunde notera allas resultat.
Årets första vägning!
Vi sparade lite pellets i en spann och tyckte att vi var sluga som hängde den högt upp i ett träd men så lätt lurar man inte Gotlandsfår …
Är de kanske korsade med bergsgetter?
Givetvis lyckades de till slut välta ner alltihop så de sista lammen fick klara sig utan pellets i vågen.
Lammen är nu i genomsnitt 79 dagar gamla och vägde i medel 24,6 kg. Tre stycken hade tagit sig över 30 kg och bästa dagliga tillväxten var 330 gram Inte illa på gräs och mjölk!
Igår fick ulltussarna nytt bete. Alltid lite rörigt att flytta dem i början innan lammen lärt sig följa tackorna genom en grind som de ju lärt sig är en del av det smärtsamma staketet. Husveterinären gick först med spannen och husbonden fick agera vallhund Trots torkan växer gräset bra:
Egentligen förvuxet, de har svårt att hinna med i början av säsongen.
Det är en del ogräs på det här betet, bland annat skräppor. Men vissa gillar även dessa!
Högsta betyg till lamm som hjälper oss med ogräsbekämpning!
15005 som frivilligt anmält sig till slakt i höst på grund av dålig förmåga att ta hand om sina lamm kommer alltid fram för att bli klappad Alla lammen har henne som mamma men hon ser bara två av dem som sina barn.
”Svarta fåret” i mitten.
Lammen var ojämna i storlek när de föddes men alla växer bra. Det mörkaste lammet diar bakifrån och lyckas uppenbarligen få i sig tillräckligt!
Efter att alla klövar passerat grkndhålet och den allmänna oordningen lagt sig var tackorna såklart tvungna att kolla så att det helt säkert inte fanns någon pellets kvar:
Och de kollade väldigt noggrant!
Vi försöker att inte klappa bagglamm för att de ska bli lite mindre stångiga men det hjälper inte på alla…
Kliar det i pannan?
Det är härligt med sommar och bete men det gäller att ”samla i ladorna också En del mjölkbönder har börjat med grässkörd och inom en vecka hoppas vi att fodret till nästa års lamning är säkrat:
Om bara vädret håller i sig…
Prognosen säger stabilt soligt, håll tummarna för att det kommer regn lagom till att ensilaget är klart!
Äntligen! Efter sedvanliga förberedelser med drivgång och pellets kunde ulltussarna få komma ut. I år blir första anhalt betet närmast gången så det krävdes inte så mycket byggande. Här gick de inte alls ifjol så det ska vara så gott som parasitfritt, bra för lammen.
Innan det var dags på riktigt och bara lammen kom ut tyckte mammorna det var konstigt när alla var ute samtidigt:
Hallååååå, var äääääär du?
Nu slipper de känna sig innestängda mammorna, och kan ha sina bäbisar under ständig uppsikt. Lite ropande är det ändå i början innan lammen vant sig vid de nya rutinerna. På filmen kan ni se hur det såg ut när de förflyttades. Lite trixigt som vanligt men på 20 minuter var alla på rätt ställe.
Väl ute fanns det såklart mycket att upptäcka 🙂 Ett stort stenröse som vi mest tycker är i vägen uppskattades av lammen. Och så fick de börja äta gräs mer ”på riktigt” förstås.
Klätterställning!
Jag gör som mamma jag!
Vi var ”mitt i en bal” som vi inte ville kassera så den körde vi upp till fåren hos grannen. Tidigare har de fått morgon och kväll men nu slipper vi det momentet. När detta ensilage är slut så får de tre tackorna komma till den stora gruppen så räcker gräset till grabbarna.
Det kan man kalla fri tillgång!
De litar på att vi inte ska skada dem och har inte så mycket ”trafikvett”:
Totalt orädda för att komma under ett däck…
Efter att de nyutsläppta tackorna fått beta några timmar och samtidigt rensat fötterna från halm och gödsel i gräset tog vi in dem i en fålla för pedikyr. De var riktigt duktiga faktiskt, trots att det var första gången i år:
Insamlade!
84 ovilliga ben att hålla fast och klippa klövar på, det bästa var nog saften i pausen… Men skönt att ha det gjort och faktiskt lättare att göra det ute tycker vi.
Och man slipper ju jobba själv, det finns alltid medstjälpare!
Vi har lite havre över som tackorna fått som komplement till det ganska sparsamma betet. Lammen uppvisar sitt extrema sinne för dåligt bordsskick när de får chansen:
Är det detta som kallas ”hoppa i galen tunna”?
Idag har de fått en ny fålla på samma bete och var väldigt nöjda med det:
Men kanske de inte uppskattar de blommande träden lika mycket som vi?
Imorgon lovar SMHI 25 mm regn. Bu säger säkert många, men det behövs nu efter den starka värmen som varit så vi är nöjda. Sedan vill vi gärna ha sol igen, snart är det ju dags för förstaskörd!
Sommar blir det såklart när ulltussarna släpps på bete, och nu tror vi att det är nära. Temperaturen är på väg upp och gräset börjar äntligen ta ordentlig fart. Vi har fått dra om en del av staketet så det blev till att plocka fram spett och hejare igen:
Till vänster i bild syns det hur stenrika vi är!
Trots perioder med mycket snö har staketen i övrigt klarat sig ganska hyfsat över vintern visade det sig vid en översyn.
Här har staketet utsatts för fallande träd och blivit alldeles uttänjt…
… efter lite spänning ser det bättre ut!
Vi köpte en bok om stängsling när vi skulle börja ordna med nya staket för fyra år sedan. Det står inget i den om att man bör ha en labrador med sig, men det verkar dumt att chansa, eller hur?
En naturlig del av utrustningen!
Inne i stallet växer de små bäbisarna så det knakar! Alla får inte plats vid dagisets krubba och givetvis gynnar det de största:
Trängsel!
Det räcker med ganska lite kraftfoder för att hjälpa våmmens utveckling att komma igång och en stor del av lammen äter vid foderbordet när tackorna får sitt kraftfoder så egentligen gör det inget att det blir så trångt.
Det är många som gillar att se det ”litegrann från ovan”:
Klättrande lamm, här med sin adoptivmamma.
Och klättrande katt!
Lite oklart hur katten Turbo kom upp på dörren och väl där tyckte han själv att det var en aning oklart hur han skulle ta sig därifrån…
Ikväll upptäckte vi ledinflammation på ett av lammen. Halt och med svullen hasled men vid gott mod så vi hoppas på god prognos. Hon har fått penicillin, smärtstillande…
…och ett streck på ryggen för att vi ska kunna hitta henne i mängden!
Lamm springer fort även på tre ben och de är förvillande lika så det är bra att ha ett kännetecken!
Samtidigt som vi gläds åt att snart ha djuren ute i det gröna går våra tankar till familjen Aschan på Molstaberg som mist över 40 får i en vargattack 🙁 Man kan ha olika åsikter om vargförvaltning, men detta är ju en mardröm för varje djurägare. På Molstaberg har man inte så kallade rovdjursavvisande stängsel överallt och därför beviljas ingen skyddsjakt då de inte anses ha gjort allt för att skydda sina djur. Med över 1000 djur på bete är det enorma merkostnader (miljonbelopp) för att anlägga och sköta dessa särskilda stängsel, något som man bara delvis får bidrag för. Utan att låta alltför bitter så skulle man ju kunna tycka att om man som djurägare ansvarar för att hålla sina djur inne i hagarna (vilket dessa djurägare och merparten av övriga som drabbas av vargangrepp gjort) så får staten ansvara för att hålla sina djur ute från hagarna. Men så fungerar det inte…
Sol- och stängselskolan har öppnat för säsongen. I vanlig ordning var mammorna väldigt avundsjuka på att de inte fick komma ut:
Varför är det så smala öppningar?
Ett par av de minsta tackorna lyckades faktiskt pressa sig igenom (innan vi förstärkte grinden), kanske trodde de att det var åhörardag i skolan? Lammen är alltid lite skeptiska i början och det brukar mest vara de äldsta som är ute. De har en landgång att gå på och bara den tycker de är ganska kul:
Klättra är ju alltid en höjdare!
Men efter ett tag vågar de sig ner på marken och iväg också.
Förutom att lära sig att inte vara rädd för solljuset så tränar de på att staket kan göra ont. Tyvärr kan man ju inte berätta detta för dem och de lär sig inte heller av varandra utan alla årets 40 små nosar kommer antagligen att få sig en stöt. Lite snällare att lära sig detta på plastnäten dock, snarare än ståltråd.
Modigt långt borta från stallet, snart blev det en stöt från nätet och snabb retur in till tryggheten
Det ser ut som ganska kalla nätter de närmaste dagarna men vi hoppas snart kunna släppa ut åtminstone de tackorna som lammade först med sina bäbisar ganska snart. Gräset kom igång fint när det var varmt förra veckan men har nu stannat av igen:-( Vi har inte särskilt bra ensilage att utfodra med så bra bete vore verkligen att byta upp sig för tackorna som nu går på max för att ge mjölk åt snabbväxande lamm.
Inte så många bra bilder blev det, bland annat på grund av linslus-lamm som är i vägen när man sätter sig på huk för att fotografera:
Är det detta som kallas närbild?
Grus är tydligen mer intressant än gräs?!
Lammet till vänster ovan har ett mörkare parti i pälsen (det som ser ut som en skugga), det ska bli intressant att se om det bleknar under sommaren.
De tog oss på orden, ulltussarna, och satte fart. Igår fredag lammade de tre sista inom loppet av 21 timmar 🙂
Supermamman 14008 (hon som aldrig sover utan bara kontrollerar vartenda steg lammen tar) fick två bäbisar:
Vakar som en hök!
De föddes på natten och hade redan diat när husveterinären kom för att mata dem strax efter 03.00. På morgonen vid sextiden nedkom 16025 med sitt enda lamm. Där missade vi chansen till adoption, för då låg huvudet fortfarande på kudden…
På kvällen vid sista titten på kameran såg allra sista tackan ut att vara lite lammig, och hon var ju dessutom också adoptionskandidat så det blev till att gå ut för att försöka få till det. Ett lämpligt trillinglamm som föddes häromdagen (störst i tripp trapp trull-kullen) valdes ut och en spann varmt vatten att blöta ned honom i togs fram. Tackan jobbade på och när hennes eget lamm kom ut i världen blöttes adoptivlammet ner och placerades ihop med sin nya bror. Adoptivmamman ifrågasatte ingenting utan tog hand om båda två lika bra, puh!
Men adoptivlammet hade lite åsikter och fick hållas ner så att nya mamman kunde slicka honom ren från allt vi kladdat in honom med!
Moderskänslor baseras inte på gener!
Den som var mest skeptisk var nog adoptivlammet som först inte ville dia på sin nya mamma, han var nog inte så hungrig heller vilket såklart ”äkta” nyfödda lamm är. Han letade först efter ett sätt att ta sig ut, men när vi visat till juvret så glömde han att det kanske var fel tacka:
Gott här också ju, och mindre konkurrens 🙂
För att det äkta nyfödda lammet säkert skulle få ordentligt med råmjölk nu när han fick ett syskon som redan hade tekniken inne matade vi med flaska tills han var alldeles proppmätt:
Nu orkar jag inte en droppe till, sa han till slut!
Idag diar han förstås på egen klöv:
Man tröttnar ju liksom aldrig på dessa diabilder…
Som en extra säkerhet för att adoptivlammet inte ska leta sig tillbaka till sin förra adress satte vi upp skivor åt det hållet.
Säkerhetsåtgärd, fast mest något roligt att bita i tyckte han.
En bild säger mer än tusen ord, och en film ännu mer:
Sådär, årets lamning överstökad. 40 lamm har vi nu fördelat på 21 tackor. Ganska stor spridning i ålder men alla växer såklart snabbt. Och hittar på rackartyg:
”Vattnet är ju grönare på andra sidan”, eller? Vem vill dricka i vattenkopp liksom?
Illbattingar i tidig ålder!
Imorgon blir det förhoppningsvis skolstart och snart är det faktiskt dags för betessläpp. För ett par år sedan undrade vi vad som skulle komma först, påskliljorna eller lammen. I år blev det faktiskt så att den första påskliljan inte slog ut förrän efter det sista lammet fötts, nämligen idag:
Ett osäkrare vårtecken, vi håller på lammen som indikator!
Och vi tror att åtminstone två av dem är riktigt när nedkomst nu, äntligen… Av de tre som är kvar är det två som bara har varsitt lamm i magen och kanske skulle kunna adoptera en trilling så nu är det noga med passningen för att inte missa chansen!
Det är svårt att ta bra bilder på lamm… Men denna försöker i alla fall illustrera en kull med stor spridning i storlek – det största lammet var mer än dubbelt så tungt som det minsta!
Tripp och trull (trapp syns inte på bilden)
Idag, när vi båda var iväg och inte kunde åka hem vid behov (lite nervöst) lammade såklart den enda ungtackan som skulle få två lamm. Det syntes i morse att det var på gång så hon hade en egen box, men ändå. På kameran kunde vi se de båda bäbisarna och de verkade ganska pigga, puh! Men det är ändå inte förrän man ser dem i verkligheten man vet att det gått bra, och det hade det:
Inget behov av hjälp där inte!
Lammen längtar nog efter skolstart nu, vi ska ordna med det i helgen förhoppningsvis. Då får de mer utrymme att busa på, men det går ganska bra även inne:
Vem vinner?
Öronbrickor är såklart en självklarhet för att det ska vara ordning och reda, men nog är de finare utan:
Årets lamning kommer att bli vår mest utdragna hittills. I år har vi aldrig haft mer än tre tackor i box samtidigt, andra år har det annars varit mer än dubbelt så många. Jobbigt när det är intensivt förstås, men sammantaget bättre att ha det så under kortare period.
Vi har nu 29 lamm fördelade på 15 tackor vilket i sig är nära idealet. Lammen har med få undantag varit pigga och lagom stora när de föddes och de utvecklar snabbt färdigheter i diverse bus. Därför har de fått lite att sysselsätta sig med för att mammorna ska slippa åtminstone en del…
Kvarglömd dunk blev bra att klättra på!
Ibland är det till och med kö!
Ny halm är förstås dagens höjdpunkt, bokstavligt talat. När man välter ner halm från loftet kommer det alltid ett gäng bä-bisar och klättrar upp så högt de kan.
Utsikt (nersikt?) från loftet
Deras intresse för att uppehålla sig i halmen är tyvärr till mer stjälp än hjälp när man sen ska fördela ut den.
Lekland!
Halmen i nätet är egentligen till för tackorna eftersom ensilaget är så blött men även lammen äter av den, givetvis roligare än halmen på bädden enligt devisen ”halmen är gulare på andra sidan nätet” 🙂 De använder den också som boxboll:
Det gäller att det är välfyllt!
Det lite suddiga lammet till vänster i bild har här just puttat iväg hela nätet. Så länge det är gott om halm i så kan de inte fastna, därför fyller vi på varje dag även om det inte behövs för åtgångens skull.
Det är nu sex tackor kvar som ska lamma och vi tror att det inte dröjer alltför länge med åtminstone en av dem:
I natt kanske?
Häromdagen fick vi ytterligare ett lamm (också det en bagge) med ”dödskallemask”:
Tryggast att vara riktigt riktigt nära!
Nu har vi inga tackor alls i egna boxar. Det syns tydlig skillnad på äldre och yngre lamm ute i gruppen där de äldre är betydligt mer självständiga. Har man nyss kommit ut i ”verkligheten” är det skönt att inte vara ensam:
Syskonkärlek!
Vädret börjar äntligen motsvara vad man förvänta sig i förhållande till tid på året och vi hoppas snart kunna börja lära lammen staketvett som är ”kärnämne” i lammskolan. Och så hoppas vi såklart att de resterande tackorna sätter fart att lamma!
I onsdags lammade 15005, en av våra bästa tackor sett till avelsvärdena. Hon är snäll och social och har fått äran att bli skärmsläckare på husveterinärens mobil:
Det kan man kalla silverlockar!
Tyvärr har hon också negativa sidor… När hon lammade för första gången 2016 tog hon bara hand om ett av sina två lamm. Vi förlät henne och skyllde på ungdomligt oförstånd. Ifjol blev det struligt igen, då skyllde vi på att scannaren lämnat felaktiga uppgifter. 15005 fick, kanske mot bättre vetande, vara kvar en säsong till. Modersegenskaper är viktiga och en hederssak för Gotlandsfår så nu var det upp till bevis. I år var hon scannad med två lamm och onsdags visade hon tecken på felläge – värkar och bäddande men inga lamm kom ut. Husveterinären kände efter och plockade ut ”Helan och Halvan”, två lamm på 4,7 respektive 3 kg. De var ganska pigga och togs väl omhand. Efter renslickning och matning med råmjölk fick de en egen box – allt var frid och fröjd. Tills det syntes puta ut ytterligare ett lamm?! Bråttom bråttom att få ut det och det var väldigt svagt men repade sig efter diverse omsorger från bland annat sin mamma. Puh, tänkte husveterinären, i år fixar hon det! Men icke, på kvällen stångade hon det ena av de stora lammen när det skulle dia 🙁 Det sist födda vägde 4,6 kg och man hade ju kunnat tänka sig att det var det lilla som stöttes bort men så var det inte. Det fick bli uppbindning i koppel igen och då gick det ganska bra, alla lammen kom åt att dia.
En tråkig tradition…
Lammen är som sagt väldigt olika i storlek, men till utseendet kan man knappt skilja dem åt:
Lika som bär!
Med hypotesen att tackan skulle vara mindre stressad av att inte ha lammen så tätt inpå hela tiden fick de i lördags komma ut i gruppen. Det gick över förväntan. Ett av lammen får fortfarande ”egentligen” inte dia, men han har funnit på en lösning:
Och mamma märker ingenting!
I lördags blev det också lite ommöblering så att lammen fick möjlighet att träna intervaller medan tackorna äter, en aktivitet som de genast tog på största allvar
Och efter ”träningen” kan man bli ganska så trött, då är det skönt att slappa i halmen:
När man har lamm behöver man ingen tv…
Vilket program skulle kunna vara bättre än att titta på det här?
