Kategoriarkiv: Foder

Sommaren närmar sig!

Bete, Foder, Lamm, samhällsfrågor

Sommar blir det såklart när ulltussarna släpps på bete, och nu tror vi att det är nära. Temperaturen är på väg upp och gräset börjar äntligen ta ordentlig fart. Vi har fått dra om en del av staketet så det blev till att plocka fram spett och hejare igen:

Till vänster i bild syns det hur stenrika vi är!

Trots perioder med mycket snö har staketen i övrigt klarat sig ganska hyfsat över vintern visade det sig vid en översyn.

Här har staketet utsatts för fallande träd och blivit alldeles uttänjt…

… efter lite spänning ser det bättre ut!

Vi köpte en bok om stängsling när vi skulle börja ordna med nya staket för fyra år sedan. Det står inget i den om att man bör ha en labrador med sig, men det verkar dumt att chansa, eller hur?

En naturlig del av utrustningen!

Inne i stallet växer de små bäbisarna så det knakar! Alla får inte plats vid dagisets krubba och givetvis gynnar det de största:

Trängsel!

Det räcker med ganska lite kraftfoder för att hjälpa våmmens utveckling att komma igång och en stor del av lammen äter vid foderbordet när tackorna får sitt kraftfoder så egentligen gör det inget att det blir så trångt.

Det är många som gillar att se det ”litegrann från ovan”:

Klättrande lamm, här med sin adoptivmamma.

Och klättrande katt!

Lite oklart hur katten Turbo kom upp på dörren och väl där tyckte han själv att det var en aning oklart hur han skulle ta sig därifrån…

Ikväll upptäckte vi ledinflammation på ett av lammen. Halt och med svullen hasled men vid gott mod så vi hoppas på god prognos. Hon har fått penicillin, smärtstillande…

…och ett streck på ryggen för att vi ska kunna hitta henne i mängden!

Lamm springer fort även på tre ben och de är förvillande lika så det är bra att ha ett kännetecken!

Samtidigt som vi gläds åt att snart ha djuren ute i det gröna går våra tankar till familjen Aschan på Molstaberg som mist över 40 får i en vargattack 🙁 Man kan ha olika åsikter om vargförvaltning, men detta är ju en mardröm för varje djurägare. På Molstaberg har man inte så kallade rovdjursavvisande stängsel överallt och därför beviljas ingen skyddsjakt då de inte anses ha gjort allt för att skydda sina djur. Med över 1000 djur på bete är det enorma merkostnader (miljonbelopp) för att anlägga och sköta dessa särskilda stängsel, något som man bara delvis får bidrag för. Utan att låta alltför bitter så skulle man ju kunna tycka att om man som djurägare ansvarar för att hålla sina djur inne i hagarna (vilket dessa djurägare och merparten av övriga som drabbas av vargangrepp gjort) så får staten ansvara för att hålla sina djur ute från hagarna. Men så fungerar det inte…

Skolstart, check

Bete, Foder, Lamm

Sol- och stängselskolan har öppnat för säsongen. I vanlig ordning var mammorna väldigt avundsjuka på att de inte fick komma ut:

Varför är det så smala öppningar?

Ett par av de minsta tackorna lyckades faktiskt pressa sig igenom (innan vi förstärkte grinden), kanske trodde de att det var åhörardag i skolan? Lammen är alltid lite skeptiska i början och det brukar mest vara de äldsta som är ute. De har en landgång att gå på och bara den tycker de är ganska kul:

Klättra är ju alltid en höjdare!

Men efter ett tag vågar de sig ner på marken och iväg också.

Förutom att lära sig att inte vara rädd för solljuset så tränar de på att staket kan göra ont. Tyvärr kan man ju  inte berätta detta för dem och de lär sig inte heller av varandra utan alla årets 40 små nosar kommer antagligen att få sig en stöt. Lite snällare att lära sig detta på plastnäten dock, snarare än ståltråd.

Modigt långt borta från stallet, snart blev det en stöt från nätet och snabb retur in till tryggheten

Det ser ut som ganska kalla nätter de närmaste dagarna men vi hoppas snart kunna släppa ut åtminstone de tackorna som lammade först med sina bäbisar ganska snart. Gräset kom igång fint när det var varmt förra veckan men har nu stannat av igen:-( Vi har inte särskilt bra ensilage att utfodra med så bra bete vore verkligen att byta upp sig för tackorna som nu går på max för att ge mjölk åt snabbväxande lamm.

Inte så många bra bilder blev det, bland annat på grund av linslus-lamm som är i vägen när man sätter sig på huk för att fotografera:

Är det detta som kallas närbild?

Grus är tydligen mer intressant än gräs?!

Lammet till vänster ovan har ett mörkare parti i pälsen (det som ser ut som en skugga), det ska bli intressant att se om det bleknar under sommaren.

 

Årets första utenatt

Bete, Foder

Idag fick baggarna och de tre tomma tackorna komma ut. För att vidmakthålla vårt rykte som Sörbys byfånar tog vi såklart inte dem i transporten utan i koppel:

Baggarna var duktigast på att ledas!

Väl på plats var det dags för manikyr. Klövarna växer mycket under vintern när de bara går på mjukt underlag.

Förvuxen efter vintern…

åtgärdas snabbt om bara alla samarbetar…

Så ska det se ut!

Några spanade in den nybyggda foderhäcken (nåja, grindar och pallar får duga…) medan 16025 minsann kom ihåg var vi spillt pellets på vägen in i hagen!

”Ensilage finns ju alltid, men pellets får man vara kvick att tugga i sig” 🙂

De verkar lite förvirrade än så länge och kallar på kompisarna inne men vi tror att de snart inser att de drog vinstlotten som får vara ute när gräset börjar spira! Än så länge får de såklart ha ensilage också.

Stort tack till våra grannar som upplåter den här marken åt oss. Vi hade inte velat släppa ut vuxna djur på egna beten såhär i förtid eftersom det då inte blir så rent som möjligt till lammen.

 

Förberedelserna fortsätter!

Får, Foder, Lamm, Lamning, Stall

I helgen fick baggarna och tackorna som bor på andra sidan gången flytta ihop. För säkerhets skull ställde vi dem trångt först om de skulle vilja slåss:

Trångt och lugnt

Hopflyttningen gick helt odramatiskt och efter någon timme fick de fyras gäng hela utrymmet att förfoga över.

”Vägen till mannens hjärta går genom magen” Gäller även baggar!

Vårt blöta foder har gjort bädden extra blöt och särskilt längs med foderbordet. Nu testar vi med torv där:

Mörkt och dammigt men väldigt bra uppsugningsförmåga

Lammen fyllde en vecka i söndags och det var hög tid att de fick komma ut bland de andra. Först hann de med att bearbeta halmen inne i sin egen box:

Dödskallelammet hittade ett precis lagom långt strå 🙂

När grindarna togs bort blev de som lamm brukar bli lite vilsna och försökte ta sig fram till fel tacka för att dia. Inte en chans till det förstås fick de hårdhänt reda på! Tryggast är det såklart nära mamma:

Mer halmspaning

Visst är han häftig med sin mask?!

Det är fortfarande väldigt kallt på nätterna men har varit fina soliga dagar. Hur vackert det än kan vara med vit snö längtar vi efter riktig vårvärme och därmed rinnande vatten i stallet igen…

Fint, men det är ju fel tid för det här utseendet!

Det är bara några dagar kvar tills det verkligen ska komma massor med lamm och det börjar synas:

Mjölktillverkning, check!

Magtillväxt, check!

Det bästa med våren tycker tackorna givetvis är att det innebär pellets till alla. Väldigt blygsam mängd på grund av deras goda hull och näringsrika ensilage, men ändå.

Fullt fokus!

Det är jämnt fördelat längs med båda sidorna men som ni nog kan ana har vi börjat lägga ut det på vänstersidan. 1,5 kg fördelat på 22 individer blir inte många gram vardera men det är åtminstone lite tillvänjning om det är någon som skulle behöva tillskott efter lamningen.

Vi tar gärna emot besök för lammklappning, bara ring innan så att vi vet att inte alla kommer samtidigt – välkomna!

Mars = vårmånad?

Får, Foder, Stall, Tips

Nja, det känns inte riktigt så… Våren kommer förstås när lammen kommer, men vi räknar också snödroppar och smältande snö till vårtecken – alla lyser ännu med sin frånvaro. Det är dock inte riktigt lika superkallt som i början av veckan. Vi har fått vidta lite specialåtgärder:

Ensilage-kuvös

I desperation fick husbonden bygga in ensilagebalen tillsammans med en värmefläkt och det håller sig faktiskt lite varmare där inne än i resten av stallet.

För att hjälpa tackorna att få upp värmen blev det inköp av en säck betfor. Det ger snabb energi så att våmmen jobbar på lite extra. Gott tyckte de allihop!

Det fanns ingen med en bild av ett får på… Hoppas att de inte börjar gnägga nu?!

Som före detta hästtjej känns det nästan läskigt att ge betfor torrt, men så gör man till idisslare. I det här fallet fyller det ju dessutom en extra funktion i och med att ensilaget är så blött.

Före detta sjuklingen på hugget igen!

”Tian” var snabbt på benen efter att hon fick kalk i måndags och nu märks det inte av att hon varit sjuk.

Det är nog något i luften här på Sjögården som gör att alla som bor här lätt lägger på hullet. Vi har nästan alltid på gränsen till för tjocka tackor. I år finns dock ett undantag i ungtackan 17007 som har börjat få lite kraftfoder på kvällen. På bara några dagar har hon lärt sig rutinen och kommer själv till dörren för att bli utsläppt på gången och äta. ”Sjuan” som ska lamma om ungefär en vecka har fått börja göra henne sällskap eftersom hon antagligen har tre bäbisar i magen och kan komma att behöva pellets efter lamningen. I så fall är det bra att ha påbörjat tillvänjningen lite innan.

Det kan nog vara tre, eller hur? (Hoppas att lammen inte är lika suddiga som mamma!)

Specialkost

Snö och minusgrader, men om ungefär en vecka så blir det vår, oavsett väder 🙂

Stalltips

Foder, Stall, Tips

Nu har vi börjat på andraskörden med ensilage. Det är inte alls lika grovt som de förra balarna och fåren äter upp mycket bättre. Det är dock ganska blött och de har verkat extra sugna på halm.

Fd sjuklingen mumsar i sig!

15002 (i mitten på bilden) är nu utsläppt bland de andra och verkar nästan återställd. Hon har lite dålig koordination fortfarande och kan hålla huvudet lite snett.

För att ulltussarna alltid ska ha fräsch halm har de fått en halmhäck som de verkar uppskatta.

Här håller det sig mycket renare än i bädden.

Vi strör ungefär var tredje dag och då fyller vi på äthalmen också. Den är populär:

Kloka de är, som förstår att äta fibrer!

Tidigare har de mest ägnat sig åt att sortera ut grässtrån ur halmen, men nu ÄTER de verkligen av den. Kanske också för att de är för tjocka för att få fri tillgång på ensilage och vill bli mätta ändå…

Var är regnet???

Bete, Får, Foder

Inte den varmaste sommaren man upplevt, och tur är väl det! Glassförsäljningen går tydligen trögt i det förhållandevis svala sommarvädret, men hur torrt det skulle vara om det var riktigt glassväder vågar vi knappast ens tänka på. Som vanligt hjälper det inte att läsa prognoser, vädret styrs som bekant inte av SMHI & co, men det är svårt att låta bli… Ännu värre blir det av att det utlovade regnet ständigt skjuts på framtiden eller i praktiken uteblir. När vi kollade igår så lovade SMHI ca 15 mm på torsdag och 37 (!) mm på fredag. Av detta återstår nu 0,7 mm.

På den nyskördade vallen borde det nu vara frodig och näringsrik återväxt, men det står väldigt stilla med tillväxten kan man säga.

Hinderbana? Nej, bara en massa flaggor som markerar de värsta stenarna…

Inte så värst frodigt precis, och nu är det nästan två veckor sedan skörd. I närbild ser det ut såhär:

Deppigt!

Fåren har än så länge att äta, men det börjar tryta. Dagtid vilar de gärna i skuggan om det är varmt:

Svalt och skönt ställe för lite eftermiddags-idissling!

Där baggarna och ”Femman” går finns det en grund till en före detta ladugård som nu är bevuxen med en massa björkar. Ulltussarna har ätit upp alla gröna blad de nått och skapat ett bra ställe att finna svalka på:

En bagg-berså!

Fördelen med torkan är att gräset under trådarna inte växer alltför mycket. Igår fick det ändå bli en runda med röjsågen. Genom att göra detta i torrt och soligt väder så varar effekten lite längre genom att gräset faktiskt dör av lite istället för att bara genast växa vidare.

Just här vill man ju INTE att det ska frodas!

Att röja staketen i varmt väder orkar man knappast i långbyxor. Och gör man det i shorts så får man samtidigt en effektiv peeling av benen:

Som på spa!

Men – inget ont som inte har något gott med sig, bokstavligt talat 🙂 Hallonen börjar mogna och det växer en hel del längs staketen:

Paus-fika!

Fåren kämpar på med havren och vi har putsat den bitarna de redan betat. De byter gärna till det nya området när man öppnar:

Full fart framåt!

Lätt att se skillnad på före respektive efter avbetning. Förhoppningsvis kommer det putsade igång att växa så att lammen kan få parasitfritt och supersmakligt fräscht bete efter avvänjning. Bara två veckor kvar vid mammornas sida nu!

Med alla dessa soltimmar så hoppas vi att det formligen exploderar när regnet väl kommer!

Dansa regndanser, tillbe vädergudar – snälla gör vad ni kan för att bidra med lite livgivande vatten!

Medaljen har även en framsida!

Bete, Får, Foder, Lamm

Igår var det inte så trevligt med sommarvärmen… Men ikväll var det betydligt bättre! I solsken och svalkande vind iordningställde vi ett litet ”experiment” åt ulltussarna. istället för att skörda helsäden som ensilage får de nu beta havren som ganska nyss gått i ax.

Redo för fårkontakt!

Fåren har senast gått på festplatsen, ett vykortsmässigt fint bete tycker vi – men de brukar inte trivas så bra där någon längre period. När vi ordnade med det nya staketet hade de flesta påbörjat sin kvällsvila och antagligen förlikat sig med situationen. Det går ju trots allt ingen nöd på dem, även om de får jobba lite hårdare för gräset i den fållan.

OK då… Bara några nyfikna kommer fram, men de flesta blir kvar och äter eller kvällsidisslar. En vacker syn!

Vi lyckade mot alla odds både få ett nytt nät på plats och plocka undan det befintliga utan att de kom och ”stjälpte till”. När det väl var dax att låta dem förstå att det vankades nytt bete var de inte nödbedda:

När ryktet spred sig kom alla i ett huj!

Väl på plats gick de verkligen in för uppdraget ”intensivt bete”. Kanske hade de läst artikeln i den eminenta tidningen Fårskötsel? Där stod det att om man väljer att låta djuren själv ”skörda” helsäden så är det viktigt med högt betestryck för att de inte bara ska trampa omkring och förstöra utan istället äta hyfsat rent. Därför är det en smal fålla som bara beräknas räcka 1-2 dagar.

Intensivt? Jajamensan!

Det är första gången vi provar med den här metoden. Även om man skördar helsädesensilage som rundbalar tidigt så blir det en del spill. Det känns smidigare att hantera det med betesputsen istället för på foderbordet i höst.

Sjuklingen då? Han verkar inte oväntat ha lite ont i bakkroppen men är vid gott mod och hänger utan problem med de andra. Imorgon blir det mer smärtstillande och givetvis noggrann koll på såret.

Naken rumpa men pigg och glad!

Det är inte så dumt med sommar ändå 🙂

”Tala med djur”

Bete, Foder

Hur vet man vad ett djur menar eller vill säga? Ibland är det svårt att tolka men ibland väldigt lätt. Idag till exempel. När ulltussarna såg att det var aktivitet i fållan intill där de gick och där det var ganska lite kvar att äta så sa de ”GE OSS MER BETE!!!”. Det vågar vi säga utan att på något sätt vara utbildade i djurkommunikation 🙂

Eller säger de kanske ”ÖPPNA GRINDEN!”?

Vi hade tänkt spara hälften av vallen som såddes in ifjol till att skördas som ensilage men eftersom solen verkar gå på lågvarv i år och det faktiskt trots det också är ganska torrt igen  växer gräset rätt sakta så nu fick det bli bete på en del av detta område. För att kunna gränsa av det blev det till att röja en ”gata” att sätta elnätet i:

”Äntligen” fick nöjsågen komma till användning igen

Vi mätte först med hundmetoden och såg att det verkligen var väldigt långt, gräset:

Chokladhund nästan osynlig!

När nätet var på plats var det dags att öppna grinden. I ett huj rusade de över till mossen där de gått innan och verkade först nöja sig med det, de visste ju inte att det nu även fanns en ”djungel” av gräs lite längre bort…

Nytt bete, alla mular i marken

Lydiga som de är, våra får, kommer de oftast på inkallning och så även idag. Vi tänkte hjälpa dem på traven att hitta till ”djungeln”. Och visst lydde de:

Full galopp!

Lite skeptiska var de först, det brukar ju vara ett nät med ström i där gräset tar (tog) slut… 14002 var den som först vågade passera den gamla gränsen och då följde snart de andra efter.

Modigast!

Betet ska idealiskt vara ca 10 cm högt. Om det är så högt att lammen inte syns, då vet man definitivt att det är förvuxet! De behövde inte ens böja ner huvudet för att beta 🙂

Bekväm ”arbetsställning”

Även om de små grå knappt syntes så såg de tydligen ganska bra för klappsugna 14008 plöjde raskt fram genom djungeln för en kelstund:

Även i långt gräs kan korta ben förflytta sig snabbt

Nu har det regnat en del och vi hoppas på sol och stabilt väder så att betet växer och vallen kan skördas. Fint semesterväder vore ju inte heller så dumt, men fodret är viktigare!

Gräs gräs gräs!

Bete, Får, Foder

Slutet gott, allting gott. Det instabila vädret var ett stressmoment, men i tisdags pressades gräset och nu har vi 21 balar förhoppningsvis jättefint foder att ge under högdräktighet och lamning nästa år. En lite mindre, men fortfarande stor, traktor blev det den här gången:

Och snabbt går det! Alla klara på 1,5 timme.

Igår samlade vi ihop dem och stängde av dem från nyfikna klövar och mular. Prydligt och betryggande att ha nästan halva vinterbehovet säkrat!

Drygt halva förstaskörden, såhär mycket har vi aldrig fått!

Bra att vallen vuxit såpass bra, men dessvärre har även gräset under staketen gjort det. Nationaldagen firades därför av husveterinären tillsammans med röjsågen. Det bästa med det arbetet är att duscha efteråt!

Svettigt och med små små gräsfragment överallt… Men nöjd!

Efter röjning orkar strömmen med lite bättre. Vi brukar inte ha problem med rymmande djur men det är viktigt att de aldrig lär sig att staketen är strömlösa, då skulle de kunna bli helt omöjliga att stänga in.

Så ska det se ut!

När balarna samlats ihop och staketen röjts fick fåren komma upp på vallen för att efterbeta mistor och kanter. Ett uppdrag de åtog sig med nöje!

Jordfast sten storlek XL blev en populär ”ö” av massor med lyxgräs!

Den steniga marken gör sig påmind även vid vallskörd. Små ”lösa” stenar klarar maskinerna hyfsat men de jordfasta och stora kan göra rejäl skada och är därför markerade med stolpar eller flaggor – de syns naturligtvis inte i det höga gräset.

Efter avbetning, fåren lämnar det grova gräset

På bilden ovan skymtar stenen till vänster om stolpen. Allt det späda gräset och klövern har tagits omhand av ulltussarna, jämför med den första bilden!

Längs med staketen blir det också lite kvarlämnat gräs och även här gör de små grå ett bra jobb:

Inget ska gå till spillo!

En aning spill får man räkna med, fast lammen skulle nog kalla det för ”årets skörd” som de nu redan fått provsmaka:

Verkar ha fått godkänt, bådar gott inför stallsäsongen!

Enligt bondepraktikan ska det nu regna i 40 dagar , vi får se om det stämmer?!