Kategoriarkiv: Fårpresentation

Ingen mer specialkost

10037 är den enda av våra tackor som inte är helt galen i pellets. I början lämnade hon ibland en del av sin ”specialkost”, men efter ett tag började hon ignorera spannen mer och mer för att bara äta ensilage direkt från balen på gången så nu får hon klara sig utan kraftfoder.

Lättillgängligt!

Lättillgängligt! Men vissa måste såklart krångla till det ändå…

Att äta där man når där man står på golvet ligger såklart inte för bråkstaken 16051 som mer än en gång satsat för att komma upp på själva balen, dock utan att varken lyckas eller kunna fångas på bild.

Lammen har nu efter att inte längre komma ut i ”leklandet” på gången med liv och lust anammat sitt ”dagis”. Där har de förutom pellets även en liten mini-höhäck (byggd av ett fd tidningsställ faktiskt), tackorna gör allt de kan för att nå dit – trots att det givetvis är exakt samma foder som på det riktiga foderbordet. Tydligen är även konserverat gräs grönare på andra sidan 🙂

Föräldrafritt!

Föräldrafritt!

När de ”riktiga” lammen kommer så får det givetvis bli ett större dagis, men till dessa två räcker det här. De brukar inte ligga där inne och vila, som lammen annars gärna gör när de är en större grupp, utan är bara där för att få matro. Ibland vill de dock hänga med de vuxna:

Vi kan också!

Vi kan också!

Nog minns man sedan man var liten hur tråkigt det blev vid ”barnbordet” efter ett tag, det kanske lammen också tycker? Duktiga mamman ser till att de är väl omhändertagna fortfarande, det räcker att man lyfter upp ett av lammen för att hon ska bli orolig även om hon står precis intill. För henne är de uppenbart inte redo för vuxenlivet än, hon är minst lika engagerad nu som den där iskalla natten i januari:

Är det bara drygt fem veckor sedan?

Är det bara drygt fem veckor sedan?

Kloka, men inte läskunniga

En del menar att får är dumma, men det tycker inte vi.  10037, kanske vår osnyggaste tacka – är hon korkad eller smart? (Hon är förvisso snäll och väldigt duktig mamma, det räcker gott och väl när man är ett får.) Som enda individ var hon extremt sen med att lära sig sticka in huvudet i de nya ätfronterna. Det var flera tackor som var lite rädda och som mest åt genom att bara hålla inne nosen mellan spjälorna för att sedan så sakta våga sig längre och längre in med huvudet. 10037 angrep det på ett annat sätt. Om hon stod bredvid en som fattat och hade hela huvudet inne så puttade hon bryskt bort den för att få den ”öppna” platsen, men då stängdes den ju… Så höll hon på i flera månader, men nu har hon hittat en teknik för att äta utan att störa de andra. Mindre intelligent kan man tycka, men hon såg det säkert som att hon ville ha ett ”sånt där ställe där hela huvudet får plats”! Supersmart ju 🙂

Men, läskunnig verkar hon däremot inte vara…  På Gotlandsfårsföreningens hemsida står att läsa ”Gotlandsfåren har en starkt årstidssbunden brunst och lammen föds på våren”. Så brukar det ju vara, men nu ser 10037 ut såhär:

Rund om magen...

Rund om magen…

... med välfyllt juver...

… med välfyllt juver…

Det ser inte ut att dröja till våren, eller hur?

Starka band

Vi har ju inte fler tackor än att vi känner de flesta hyfsat som individer. Det sägs att får ofta håller ihop i mamma-dotter-relationer och hos oss är det extra tydligt i två fall.

10083 är en av våra skyggaste äldre tackor som nog är den enda som aldrig har velat bi klappad eller komma fram. Hennes dotter från ifjol (14015) var dock ganska tam och är såld till liv. Hon har även en annan dotter född 2012 (00057, miss Svinto kallas hon på grund av sin speciella ull) som är en av de allra keligaste. I våras nedkom 10083 med två lamm varav tacklammet 15019 finns var hos oss. När de är uppe kan de ibland dela på sig men när de vilar gör de oftast det tillsammans:

Vi hör ihop!

Vi hör ihop!

På bilden är de nyklippta och blanka. I samband med klippningen var det ju tänkt att sätta ungtackorna i en egen grupp men det förhindrades också av en stark relation. Lilla lilla 15013 kan absolut inte tänka sig att inte bo ihop med mamma 14002 så det blev ingen uppdelning.

Inte så lika, men väldigt nära!

Inte så lika, men väldigt nära!

Här till och med symmetriska!

Här till och med symmetriska!

Bilderna är inte tagna vid samma tillfälle även om man skulle kunna tro det för det är nästan på exakt samma ställe. De verkar gilla att vila just där 🙂

Vi har förresten fått ytterligare en försmak av julen, tomten måste gilla oss för han kom med ytterligare en säck skinn. Vi har inte hunnit fotografera och titta på dem ordentligt än så här kommer bara en liten föraning:

Böljande silver

Böljande silver

Det går såklart alltid bra att komma hit för att titta på skinn och klappa får. Klarar man sig på något mirakulöst sätt utan det sistnämnda men är intresserad av skinn så kommer vi att finnas på julmarknaden i Skövde kulturhussöndag 13 december kl 11-17. Välkomna även dit!

Färgbyte

Igår var det 15 dagar sedan Konny fick träffa alla de nyklippta tackorna och därmed dags att byta färg på stämpeldynan. Brunstcykeln är normalt 17 dygn men vissa individvariationer förekommer och vi vill gärna veta om någon av de redan betäckta brunstar om.

Rött är sött! Eller?

Rött är sött! Eller?

Rött verkade hur som helst falla den största av ungtackorna, 15002, i smaken! Hon är så välväxt att hon för länge sedan gått om flera av släktingarna som är födda 2014 i storlek. Förra året klarade hennes mamma 10059 alldeles galant att föda upp tre lamm varav ett (14010) är kvar hos oss. I år fick 10059 ”bara” ett lamm som därmed haft minst sagt gott om mat att växa på 🙂

Ung, men varken liten eller oskyldig!

Ung, men varken liten eller oskyldig!

Konny har hållt sig i närheten av henne under dagen idag samtidigt som han håller span på de andra, det är bråda dagar för honom!

Tuffa beslut…

Vid klippningen upptäckte vi som sagt tyvärr två tackor med juverinflammation. En solklar anledning till utslagning, de kommer inte till att kunna producera mjölk ordentligt något mer. Så långt är det ju ”enkelt” att bestämma sig för att låta dem lämna oss. Det känns alltid lite jobbigt att lämna djur till slakt, men med de här båda tackorna är lite extra synd.

10106 som förekommit i många olika inlägg här med sina konstiga öron har vi äntligen fått att se jättebra ut efter täta insmörjningar med Idominsalva. Hon fick dessutom tre otroligt stora och fina lamm i våras, hon är en riktig stjärna som mamma. Inte så tam, fast det är ju inte så konstigt när hon så ofta har haft ont när vi har hanterat henne. I somras var hon även alldeles ”skorvig” runt ögonen och på nosryggen, då kan man bli så här snygg efter behandling:

Krigsmålning?

Krigsmålning?

10098 har alltid hållit sig i bakgrunden, inte direkt rädd men heller inte så intresserad av människor. Hon var extremt skeptisk när hon intensivövervakades under lamningen för att kunna få ett adoptivlamm. Det lyckades och hon tog sig an ett lamm som senare rekommenderades att sparas till avel vid mönstringen, ingen dålig insats! Nu har hon de senaste veckorna helt plötsligt också börjat komma fram för en dos kliande mellan frambenen.

00047 har ända sedan förra hösten haft problem med diarré av och till. Hon har aldrig verkat må dåligt eller ha ont men något är ju fel även om vi inte kan hitta det. Vi har extraklippt henne säkert en gång i månaden för att hon inte ska vara så smutsig i ullen där bak. Trots detta, som hon inte gillar, är hon en av mer sociala så hon verkar glömma och förlåta snabbt.

Åkband på!

Åkband på!

Frukosten fick intas ute på bädden för att de inte skulle fastna med sina nya extra öronmärken i foderbordet. 10106 längst till höger, inget spår av hudproblem där!

Att man har goda skäl för svåra beslut gör inte att man kan ta de besluten lätt – men idag åker de tre tackorna till slakt. En oundviklig del av att hålla djur för livsmedelsproduktion, men fortfarande något vi har respekt för.

Lockande men utan lockar

Idag hade vi bokat klipptid för tackorna. Nästan synd att beröva dem den gosiga ullen, men genom att klippa dem får man lite s k flushing-effekt vilket ger fler lamm. Dessutom orkar de äta mer, även om våra inte direkt behöver det.

Fårfrisören Gert monterade upp sin maskin och nästan alla de äldsta tackorna ställde sig snart strategiskt så långt bort från öppningen som möjligt i hopp om att slippa… Kanske gillar de inte den frisyr han erbjuder?

Trångt i början när alla är fullt påklädda

Trångt i början när alla är fullt påklädda

Ingen kom såklart undan utan alla fick i tur och ordning komma ut på den för dagen nyinköpta masonitskivan. Med vana grepp klipps de systematiskt, varje individ tar ungefär 5-6 minuter och då går det ändå väldigt lugnt till. Skönt att anlita proffs till detta!

Inte en vilsam ställning för någon på bilden!

Ingen vilsam ställning för varken två- eller fyrbent!

Våra får är ju ganska tama och det gör dem mer svårhanterliga vid klippning. Låter det ologiskt? Det är så att får som inte är så tillgivna blir ganska perplexa och passiva när man sätter dem på rumpan eller lägger ner dem som på bilden ovan, men våra verkar bara tänka ”hallå, det här var väl onödigt, klia mig mellan frambenen istället!”. Därför får man kämpa lite extra med dem vid den här typen av hantering, men det är det såklart värt i förhållande till fördelarna med att de är så klappvänliga 🙂

Detta är fjärde klippningen sedan vi blev med får och aldrig har ullen varit så lång och tät som nu. Det tyder på att tackorna varit väl näringsförsörjda. Kanske lite för väl, vi upptäckte tyvärr två stycken med juverinflammation – eventuellt beror det på för kraftigt bete som gjort att de inte sinlagt sig ordentligt.

Ett fantastiskt material, varför vill ingen ha det?

Ett fantastiskt material, vi borde ta bättre hand om den svenska ullen!

I dagsläget är det svårt att få avsättning för ull i Sverige, eller åtminstone så dåligt betalt att det inte är värt arbetet. En belöning utlovas till den som kommer på en lösning på detta!

Nakenfår på jakt efter grönt

Nakenfår på jakt efter grönt

Efter klippningen strödde vi så att de små grå skulle ha mysig fluffig halm att vila i nu när de blivit av med sin egen isolering. Just den här balen såg inte ut att innehålla så mycket gräs, men det lilla som fanns letades noggrant fram.

En annan variant av grönt

En annan variant av grönt

Konny verkar vara nöjd med den nya frisyren Sjuan (00007) skaffat sig för det dröjde inte länge innan hon hade tydlig grönmärkning på ryggen! De har hållit ihop hela dagen, ingen annan verkar vara intresserad eller intressant för honom. DSC_1218

Innan klippningen gick Konny med sin mindre grupp och då förstärkte vi, efter erfarenheter från förra året, grinden mellan grupperna rejält på höjden.

Svårforcerat

Svårforcerat!

Nu är det bara utslagstackorna som går i en egen liten grupp. Vi hade tänkt att även ha ungtackorna för sig själva för att de inte ska bli betäckta för tidigt, men en av dem (15013, dotter till Sjögårdens allra första lamm 14002) är så otroligt mammig och hade nog inte alls trivts med det så nu går alla tillsammans. 15013 är väldigt kelen och social, men bara så länge mamsen inte är för långt borta!

I fårens värld är det dock ingen fördel att vara ungdomlig utan baggarna föredrar oftast lite äldre damer. Vi hoppas att Konny följer det här mönstret så att ungtackorna hinner växa någon månad till innan de blir dräktiga.

Ny metod?

Nästan varje vecka lanseras nya dieter, behandlingar mot diverse sjukdomar och goda råd om hur man ska finna lyckan. Givetvis är det olika för oss alla vad som är ”den rätta vägen”, men jag tror att få skulle ha något att invända mot fårklappning som metod för ökat välbefinnande!

Nu är de som allra mysigast att klappa också, tackorna. Rena efter långvarig utevistelse och med lång varm ull att låta händerna sjunka in i. Husveterinären tar inte ofta selfies, men idag blev det en hel massa:

Nära nära...

Nära nära…

Väldigt nära!

Väldigt nära!

De fungerar som stöd också!

Som att se ut över ett böljande hav!

Tian, the one and only

Tian, the one and only

00010 är en av de mest kelna, men ändå så mild till sättet. Hon väntar på sin tur, puttar inte bort konkurrenterna eller påkallar klapparens uppmärksamhet genom att hårdfotat (måste det väl heta istället för hårdhänt?) krafsa på denne med klövarna. Hon blev skrämd  av en elstöt förra hösten och har varit lite rädd efter det men nu är hennes riktiga personlighet tillbaka, hon kan stå tätt intill hur länge som helst.

Terapiformen ”fårklappning” är gratis –  välkomna med anmälan! En varning är dock på sin plats, det är STARKT beroendeframkallande!

PS – i skrivande stund så finns det en köttlåda kvar med hämtning idag eller imorgon – hör av dig snarast om du är intresserad! Fram till nästa sommar säljer vi i mån av tillgång detaljer (istället för hela lådor) samt korv .

Välkommen Konny!

Eftersom vi vill spara lite ungtackor och betäcka dem i höst kunde vi inte behålla Jonte som avelsbagge, trots att vi var väldigt nöjda med honom. Han har istället fått flytta till Frändefors där han får nya damer att sällskapa med.

På väg mot nya uppdrag!

På väg mot nya uppdrag!

Efter intensiva spaningar kunde vi efter mycket funderingar bestämma oss för vilken ny bagge vi skulle satsa på. Genetiskt så är de yngsta individerna bäst, eftersom avelsarbetet hela tiden går framåt. Vi ville dock ha en äldre bagge med mer data och som vi visste skulle göra sitt jobb.

Valet föll på Nors Komatsu, från den kända avelsbesättningen Nors på Gotland.  Hans första ”uppdrag” blev att noggrant tvätta sina fötter i Zinksulfatlösning. Det gör man för att sjukdomen fotröta inte ska spridas. Han kommer från en friförklarad besättning men detta är en extra säkerhetsåtgärd. Vi har gett honom smeknamnet Konny 🙂

Konstigt jobb det här...

Konstigt jobb det här…

Efter fotbadet blev det torkning i en annan liten fålla. Han tog det hela med ro som tur var, får är ju inte alltid så glada att vara ensamma.

Alltså, var har jag hamnat egentligen...?

Alltså, var har jag hamnat egentligen…?

Sedan fick han komma ut till våra två utslagstackor där det blir karantänsförvar tills dessa går till slakt.

Kanske inte ser så smart ut, men tyder på att han vet vad han gör

Kanske inte ser så smart ut, men tyder på att han vet vad han gör

Genom att ”flema” som det kallas att dra upp överläppen som Konny gör på bilden förstärks doften och det underlättar för baggen att veta vilka tackor som är i brunst. Efter de första hälsningsritualerna drog han sig dock tillbaka och gick för sig själv under eftermiddagen.

Rätt nyklippt men de lockiga anlagen syns tydligt ändå!

Rätt nyklippt men de lockiga anlagen syns tydligt ändå!

Våra tackor ligger generellt bra till på storlek och tillväxt. På Nors ligger fokus framförallt på pälsegenskaper. Vi hoppas att det ska bli en lyckad kombination som ger riktigt fina miniulltussar till våren!

23 personligheter

Ganska snart märker man att vad som först verkade vara en flock får faktiskt är 23 olika personligheter.
Idag tänkte jag presentera Tian, eller 00010 som det står på öronbrickan. Hon har inte fått nåt annat namn än Tian ännu men det kommer nog, för hon är verkligen speciell.

Tian

Tian väntar sin tredje kull med lamm. Hon är mellangrå till färgen och står oftast längst fram i flocken när man kommer in i stallet.
Det speciella med den här damen är att hon är väldigt gosig. Hon säger sällan nej till lite kliande under hakan eller ännu bättre; mellan frambenen! Kliar man ser man hur hon njuter och när kliandet upphör kommer en liten framklöv och petar på en som en liten påminnelse om att fortsätta 🙂