Baggarna har ju i sällskap av två tackor gått i en för året ny hage hos grannen Inga. Gräset har varit trögt med att komma igång och för att det ska få vila lite från ständig avgnagning får den den här lilla gruppen nu gå på festplatsen några dagar. Istället för att leda dem fick de åka transport den korta biten. De gick alla självmant in men blev nog lite konfunderade när lämmen fälldes upp, då blev de ju instängda!?

Jaha, var det inte roligare än så…?

Damerna har ju gått på festplatsen innan men för herrarna var det premiär. Massor med gräs och nya områden att spana in, de såg ut att trivas!

Mycket bättre mattillgång än på förra stället!

Senare på kvällen fick även 10037 flytta till festplatsen. Hon har ganska länge haft sår på spenarna orsakade av de hungriga trillingarna och till slut tog det ut sin rätt i form av juverinflammation 🙁

Höger juverhalva tre gånger så stor och stenhård

Allt annat än pigg är hon, stackaren. Men efter behandling med smärtstillande och penicillin mår hon bättre. Lammen var väldigt ihärdiga med att försöka dia, därför flyttade vi bort henne från dem. De var såklart väldigt missnöjda med det och fick tillbringa natten i en liten fålla för att inte försöka ta sig genom staketen:

Som en liten arrest, fast de menade ju inget illa…

Vi repade massor med gräs och maskrosblad till dem och försökte ge dem lammnäring på flaska men det imponerade inte. Beroende på hur mamsen återhämtar sig så får vi se om hon kan komma tillbaka till dem så får de dela på den enda kvarvarande juverdelen. Den inflammerade kommer inte att bli produktiv igen.

Nedanför festplatsen är det nu plöjt, harvat, sått (i två omgångar) och vältat – allt av Olof förstås. Utan honom stod vi oss slätt!

Om alla hade grannar som vi så vore världen en bättre plats!

Nu känns det som om värmen är här på riktigt så vi hoppas och tror att den nya vallen snart lyser grön!

Vad är det här för år egentligen? Vår fina plan med parasitfritt bete kommer att spricka, eftersom gräs inte kan växa i de arktiska temperaturer som numera råder 🙁 Igår var ulltussarna väldigt missnöjda:

Nä, nu får det bli ändring!

Snön kan vi ju inte göra mycket åt och de klarar förstås det, men värre var det för vårt ”elektriska får” Mowitz. Han körde fast i snön och fick hjälpas loss!

Inga vinterdäck följde med…

Igår fick ulltussarna nytt bete på låtsas, komma upp i sin förra avbetade fålla där gräset såklart knappt inte vuxit alls under veckan.

Mot ”nytt” bete

Tacksamma först, det är de alltid när en grind öppnas. Men de kände sig nog lite lurade… I morse fick de så komma ner på ”kobetet”. Där var det tänkt att vi skulle ta förstaskörd att ha till vintern, men 2017 är sannerligen inte gräsets år och de akuta behoven får såklart gå före.

De äldsta tackorna var väldigt målmedvetna och tog täten när de anade att det var mer gräs i sikte och det var som väntat väldigt uppskattat!

Fullt fokus!

”Lillfemman”/Britta (14005) lät sig väl smaka liksom de andra. Då är de inte det minsta klappsugna. Lammen gillar också nytt gräs, men de har ju även ett annat födoämne som såhär tidigt på säsongen slår det mesta 🙂

Bete bra men mamma bäst!

Det är VARMT! Vi har semester och får inte så mycket uträttat som vi tänkt, nästan praktiskt att kunna skylla på värmen… Fåren gillar inte värme så mycket och är väldigt inaktiva under de varmaste timmarna på dygnet för att istället beta ikapp morgnar och kvällar. Igår hittade vi dem knappt där de låg i skuggan:

Skönt med svalka!

Till och med Femman låg kvar när vi kom för att titta till dem och fylla på vatten. Inte så att hon inte ville bli klappad, men hon visste ju att vi skulle komma till henne om inte hon kom till oss 🙂

Här är jag, kom och klia mig på halsen!

Vissa får ingen vila alls utan jobbar på för att hjälpa oss och djuren inför vintern. Jesper var här med sina för våra förhållanden galet överdimensionerade vallmaskiner och hade i ett nafs fixat inte mindre än tio rundbalar. Det enda vi behövde göra var att köra hem dem!

Mestadels ett resultat av andras ansträngningar

Nu hoppas vi på lite lagom med regn på vallen så att det kommer nytt fint gräs. När lammen är så stora och växer så mycket är det som att släppa in ett nytt lamm varannan-var tredje dag så det behövs verkligen massor med bete!

Skriva veckomatsedel och lägga fram kläder till imorgon? Ja, det kanske är så man borde utforma sin söndagsrutin, men så gör vi inte här! På helgerna har vi ju extra gott om tid för kvällsklappning och det uppskattas av både två- och fyrbenta 🙂

Samling hos husbonden!

Att ha något i händerna fångar alltid fårens intresse, tyvärr var det bara en sten idag och inte en spann pellets…

Mest krävande av alla är ”Femman” som hårdfotat kräver att man kliar just henne med BÅDA händerna, då njuter hon högljutt, vi ska försöka fånga det på film.

Favoriten!

Visst ser hon bestämd ut? Med tydlig målmedvetenhet på väg mot henne som håller i den där onödiga kameran!

Det är vansinnigt svårt att ta lite mer ”ordentliga” bilder på får men för en gångs skull lyckades det faktiskt rätt hyfsat på ”Lillfemman” med två av sina tre lamm:

Extra fina i kvällsljus

Förstaskörden är avklarad i god tid och förhoppningsvis blev det riktigt bra foder. Gräset tog fart efter det lilla regn som kom och det blev hyfsad mängd. Vi har ju inga egna vallmaskiner så vi fick anlita maskinstation och är mycket nöjda både med utförandet och med att deras maskiner klarade sig undan skador från all sten som finns här.

På tork

Efter två dagars torkning blev det pressning och plastning, hela 17 rätt så stora balar fick vi. Det täcker inte hela vinterns behov men den mest näringskrävande perioden under högdräktighet och lamning är åtminstone säkrad.

Strålande sommarväder med lite vinterkänsla

Efter att balarna körts hem fick fåren komma ut på vallarna för att beta rent längs kanterna. Det tyckte de var fantastiskt!

M-a-s-s-o-r av gräs som ändå inte var förvuxet, hurra hurra!

Och så kan man ju göra en kvalitetskontroll av vintermenyn också!

Utspridda och totalt fokuserade på uppgiften

Gotlandsfår är kända för att vara sociala och våra är extremt rastypiska på det sättet. När de kommer på nytt bete är de dock oftast inte särskilt intresserade av klappning utan då vill de koncentrera sig på sitt huvudintresse – mat.

Det är inte bara gräset på vallarna som växer utan även där fåren betar förstås. På ”kobetet” som vi lånar av Olof kom det upp en massa ogräs, tydligen inte så smakligt för fåren för de lämnade de vackra gula blommorna. Då blev det till att ta årets premiärtur med betesputsen:

Gult är inte fult!

Putsningen hade behövts ändå för att få bort allt det grova som de kräsna ulltussarna inte vill ha.

En jobbig typ av gräs är det som verkligen växer alldeles för fort, nämligen det som är under staketen… Vi har ju bara elstaket och det har sina för- och nackdelar. Till nackdelarna hör definitivt att det kräver kontinuerlig röjning för att det ska vara ordentligt med ström i trådarna. Otacksamt på så vis att det snabbt växer upp igen men den omedelbara effekten är åtminstone ganska tydlig:

Före röjning, knappt så att man ser den nedersta tråden…

Såhär ska det se ut!

I den inofficiella arbetsfördelning har röjandet hamnat på husveterinärens lott. Inget hedersuppdrag precis, trots försök att göra det roligare genom att ge röjsågen en ny benämning. I år har arbetet dock blivit betydligt mer behagligt att utföra när vi unnat oss en ny ”nöjsåg”.

Vår nyaste medarbetare!

Sista ”grässorten” för idag är det som förhoppningsvis ska bli en ny bra vall. Supergrannen Olof har plöjt, harvat, plockat sten och sått. Sen har vi ringvältat samt plockat sten, plockat sten och plockat lite till. Trots den ihållande torkan kommer havren fint och än finns det hopp för att gräset också ska komma igång.

Raka fina rader

De vita stolparna markerar de ”jordfasta” stenarna, det vill säga dem man inte kan få loss från marken och som kan orsaka betydande maskinhaverier om man kör på dem. Det gick åt en hel del såna stolpar kan man säga… Men så är vi ju också STENRIKA här i Sörby 🙂