Tvåsiffriga minusgrader varenda natt nu gör att det som står på menyn hos fåren endast är ensilageglass (eftersom fodret tyvärr är ganska blött) och isvatten (eftersom värmekablarna inte klarar dylik kyla). Nyklippta som de är får de ta hjälp av varandra för att hålla värmen:

Som en flock smågrisar!

Genom att gräva ner sig i bädden utnyttjar de den värme den erbjuder maximalt. Det blir stora gropar där de har legat!

Kallas det kanske för ”får-gryt”?

Tyvärr var det en som inte ”bara” frös i morse. Jättetama tackan ”Tian” kom inte fram för att äta och det är ju alltid ett allvarligt tecken på att något inte står rätt till. Hon reste och lade sig lite och verkade inte ha ont eller vara vinglig som vid Listerios. Temperaturen var bara 37,9 (normalt är kring 39) vilket förde misstankarna till kalkbrist. Kalkbrist kommer oftast strax före lamningen när tackan sätter igång att bilda en massa mjölk men kan också utlösas av köld eller stress. Tian fick komma in i en egen box och få ordentligt med halm och en filt på sig medan husveterinären åkte för att hämta kalk att ge under huden.

Påklädd!

Inte så snyggt kanske, men ibland får man prioritera funktion! Hon var lite svag när hon togs in i boxen och när husveterinären kom tillbaka rustad med gröt (!) och kalk hade hon faktiskt blivit liggande.

Gunde Svan-kur (norskt husmorstips)

Snabbare effekt att ge med injektion än i munnen

Den långkokta gröten gavs med lite extra vatten och trots vissa protester hamnade nog det mesta i magen. Det ger ganska ”snäll” energi och även vätska och värme.

Nerbäddad sjukling

Dotter 16006 undrar vad som har hänt mamma? Vi hoppas att hon snart är på benen igen! Och kanske också på lite mildare väder…