Under vårt första år med lamm hade vi galet mycket problem med att de tog sig upp på foderbordet. Ofräscht och opraktiskt. Med de nya ätfronterna har det gått väldigt mycket bättre, även om lamm som en gång varit på foderbordet ofta är oförbätterliga. Därför hade vi eftersom vi var lite sena med upphöjningen förra året då fortfarande några enstaka lamm på fel ställe. Men inte i år tror vi! Nu är foderbordet upphöjt INNAN ett enda av årets lamm sett dagens ljus.

Istället för att mäta och skruva direkt i stolparna har vi i år dessutom uppgraderat med fästen för vagnsbult:

Upphöjt!

En rejäl glipa till foderbordet blir det innan nästa lager är på plats. Det känns alltid lika osannolikt att kunna eller behöva höja så mycket. I vanlig ordning behövde man inte jobba ensam:

Hur går det här egentligen, klarar du verkligen det där själv?

Det är nog bäst att jag tar mig en titt faktiskt!

Hallååååå, nu får du väl klappa oss lite och inte bara hålla på med skruvandet!

Även husveterinären som först agerade bärare fick sin beskärda del av assistans!

Efter en lite sparsam frukost fick ulltussarna vara utan mat medan vi justerade foderbordet, något de inte var helt nöjda med. När de sedan kunde sticka in huvudena igen blev det en viss besvikelse…

Det här är väl inget FODERbord?!

Upprörda toner från bädden där de vimsade omkring. Men efter sopning och kontroll att inga lösa skruvar tappats (från förpackningen, inte från skribenten!) så kunde de andas ut och ordningen var återställd:

Mat på en ny nivå

Nu är det knappt att det når upp, men bädden växer snabbt när lammen kommer så det kommer snart att kännas som att man vill höja ännu mer…

Precis att man når upp!