När grindarna kommer fram, då blir ulltussarna alltid lite skeptiska. De äldsta tackorna ställer sig rutinerat längst bort för att undkomma klippning, avmaskning eller vad det nu kan vara på gång. Idag hade de dock inte behövt vara oroliga, för det var ”bara” hullbedömning som gällde!

Några nyfikna, några avvaktande

Hullbedömning behöver man göra nu när lamningen närmar sig för att kontrollera om tackorna behöver tillskottsutfodras med kraftfoder. Man kan ju inte se hullet förutom när de är ganska nyklippta. Hullet bedöms 1-5 och vid den här tidpunkten önskar man att de ha 3-3,5 i hull.

Pedagogiskt hjälpmedel

Alla tackorna bedömdes med hjälp av handledningen ovan. I princip alla tyckte mest att det var ganska mysigt att bli kliade på ryggen 🙂 Man känner över ländregionen:

Integritet, nja…

Fåren har nog inte samma kroppsideals-tankegångar som vi människor hoppas vi. För nog hade man själv tyckt det var lite märkligt om någon kom och klämde en i midjan för att bedöma om det var ok med en extra kaka till kaffet?!

Efterhand som vi jobbade oss igenom gruppen fick de redan klara tackorna ett blått streck på ryggen:

Färdigklappade för den här gången!

I vanlig ordning var det några som gärna ville bli bedömda igen. En gång vardera fick dock räcka! Som belöning för gott samarbete fick de istället ny halm efteråt:

På spaning efter gröna strån…

… där var de!

Själva bedömningen då? Jo alla de vuxna tackorna var i såpass bra hull att de klarar sig utan kraftfoder ett tag till, trots att vi tyvärr inte haft värdens bästa ensilage i vinter. Ungtackorna däremot kommer nog att behöva lite tillskott snart, oj vad de gamla ska bli avundsjuka då…