Döden är en del av livet, även i vår privilegierade del av världen. Äter man kött, ägg och mjölkprodukter så har man gjort valet att djur hålls för produktion av dessa livsmedel. Vi gör givetvis allt för att våra djur ska må bra, men har misslyckats med ett av årets lamm 🙁

Han adopterades bort som liten eftersom hans mamma inte riktigt hade mjölk till tre och fick en ny duktig mamma. Allt så bra ut fram tills han plötsligt var halt på betet. En av lederna på bakbenet var varm och svullen så vi tänkte att det var ledinflammation. Fästingar kan smitta lamm med anaplasmos, även om man behandlat med fästingmedel som vi hade gjort. Falbygden är tyvärr ett riktigt näste för fästingburna sjukdomar. Vi satte in antibiotika och smärtstillande varpå han blev mindre halt och svullen. Några dagar efter avslutad behandling kom tyvärr svullnaden och hältan tillbaka och trots den dystra prognosen med den här typen av fall fick han en kur till eftersom han hela tiden var så pigg. Han ville verkligen leva! Och han var så tam, kom alltid fram för kvällsklappning trots att den rutinen kompletterats med smärtsamma injektioner. Några dagar in i den andra kuren tvingades vi dock ta beslutet att låta honom somna in och det fick han göra ute på betet. Vi ville inte ta hem honom ensam först eftersom det är extremt stressande för får att vara själva. Mitt i denna tråkiga situation roade sig alla de andra lammen med att utnyttja det lekland som de uppenbarligen tyckte att skottkärnan var:

Man måste inspektera alla nya saker väldigt noga! Vad kan man ha den här till?

Hopptorn kanske?

Ooops….

Vissa är lite tyngre och får klättra upp istället.

Hur tråkigt det än är att förlora djur så överskuggas den känslan mångfalt av den livsglädje som de andra visar!