Ja, nu är ulltussarna varken ulliga eller tussiga längre! Borta är talibanskägg och kännetecken, nu ser alla likadana ut… Vi som nyss hade börjat lära oss känna igen de flesta individerna! (Flertalet hade s k talibanskägg, eller åtminstone kraftigt överdimensionerade polisonger, innan klippningen.)

Sitt fint!

På vintern när fåren går på halmbädd slits klövarna i princip inte alls och därför behöver de verkas. Vi lyckades slippa ifrån detta slitsamma jobb genom att låta klipparen ta hand om det.

Nu är det klippt!

Med vana handgrepp klipper ett proffs utan att  skynda sig en tacka på mindre än fem minuter. Kanske hade det tagit liiiite längre tid om vi hade gjort det själva… 🙂

Nyklippt får

I just detta fall var det lätt att avgöra vilka får som redan var åtgärdade! Det lättaste sättet att hantera får är att ha dem riktigt trångt så att de aldrig är så långt från öppningen. Från början var de väldigt tätt packade men allt eftersom saxen slimmade ner dem fick de mer och mer utrymme.

Eftersom selenet inte föll damerna i smaken så fick de i samband med klippningen sin giva direkt i munnen med en spruta istället. Många missnöjda grimaser blev det! Detta kompenserade vi till fårens stora och uppriktiga glädje genom att börja ge kraftfoder varje dag nu när den värmande ullen är borta.

Sorterat efter färg

Det blev flera säckar ull som vi ska lämna in för spinning (inte sån där när man sitter på en cykel som inte går framåt). Mysigt att kunna värma händerna i vantar stickade av ull från egna får nästa vinter. Men nu väntar vi på våren – och förstås lammen!