Vårkänslor…?!

Nja, inte direkt. Igår var årets hittills kallaste dag med 18 minusgrader. Från husveterinärens arbetsplats såg det ut såhär:

Vackert!

Vackert!

Men oj, vad kallt att jobba ute...

Men oj, vad kallt att jobba ute…

Hur går det ihop med att vi lovade ju vårkänslor för bara någon vecka sedan? I någon mån fick vi faktiskt rätt. Igår kväll syntes det på 10037 att hon började förbereda sig för lamning. Hon gick runt och ”bäddade”, reste och lade sig men det hände liksom inget mer. Hon har lammat fem gånger innan så det saknas inte rutin. Efter någon timme fick husveterinären skala av sig ett par lager kläder och känna efter. Två nosar och tre framben, inte konstigt att det blev trängsel i utgången. Efter lite omorganisering kunde två lamm dras ut, först ett stort (5 kg) och sedan ett jättestort (6,7 kg)! Duktiga mamman gjorde så gott hon kunde för att slicka dem torra men det är ett otacksamt uppdrag i sådan kyla.

Alldeles färska!

Alldeles färska!

På med kläder igen och snabbt som ögat mjölka ur för att snabbt kunna ge mjölk (energi!) till lammen. Med stort begär drack de glupskt vid blott ca 5 minuters ålder:

Mamma håller också lite koll

Mamma håller också lite koll

För att skydda lite mot kylan byggde vi en ”koja” genom att lägga en skiva över grindarna och täta med halm och filtar så att lammen skulle få det lite mer ombonat. Det har idag kompletterats med värmelampa.

Faktiskt flera graders skillnad jämfört med utanför kojan!

Faktiskt flera graders skillnad jämfört med utanför kojan!

Det minsta av lammen (som kom först) verkade lite mer fruset och inte riktigt lika stadigt på benen. Tack vare kameran kunde man dock utan att lämna sängvärmen se att hon var uppe och diade flera gånger under natten.

02.38, med huvudet fortfarande på kudden, skönt att se!

02.38, med huvudet fortfarande på kudden, skönt att se!

Idag har lammen varit som lamm är, otroligt framåt och ständigt hungriga. Bagglammet (med vitt på nos och panna) är väldigt ”pratigt” och påkallar ständigt mammas uppmärksamhet. Han ser redan ut att vara ett par veckor gammal med sina kraftiga ben!

Stor och stark!

Stor och stark, om än lite suddig!

Efter en kanske lite svagare start så är tacklammet nu också väldigt piggt och tar för sig, även om brorsan inte är så hänsynsfull alltid:

Trängsel även vid mjölkbaren

Trängsel även vid mjölkbaren

När man sedan har ätit (och ätit och ätit) är det skönt att ta igen sig lite 🙂

mmmm

Fullt fokus på den som hamnade utanför bilden, en riktig supermamma är hon!