Nu har ulltussarna varit inne i nästan tre månader och bädden har vuxit rejält. Kanske har den fuktiga inledningen på vintern bidragit till att vi har fått strö extra mycket. ”Ardennerlammet” (som ska heta 16051 men inte har fått sina öronbrickor än) har snabbt lärt sig utnyttja detta. Vi kallar honom ardennerlammet för att han är så stor och kraftig. Han är dessutom väldigt framåt och nöjde sig såklart inte med att stå utanför foderbordet och äta…

Busunge!

Vi visste ju att vi skulle bli tvungna att höja upp foderbordet under stallperioden och idag var det dags. Tredje vintern med får nu och vi lär oss hela tiden. Först höjdes ätfronterna upp provisoriskt för att vi skulle komma åt att lägga på den nya bottnen.

Öppet mål för ardennerlammet!

16051 tog sig givetvis genast upp på foderbordet men fastnade inte på bild… När foderbordet sopats rent lade vi på reglar och pallar:

Nytt för i år!

Snart klart för plyfaskiva!

Tack vare reglarna blir det ytterligare 45 mm högre än vad det blev förra året. Man får akta huvudet när man går på foderbordet 🙂

När vi efteråt lade på nytt foder var det nog väldigt ovant för de små grå att nätt och jämnt nå in med huvudet över kanten, fast drivkraften att hitta mat hjälpte dem som vanligt!

Nästan så att man får stå på tå!

Själva förhöjningen är lika mycket totalt som allt det ljusa trärena man ser på bilden. Nu hoppas vi att det ska klara sig till betessläppet så att vi slipper lamm på foderbordet.

Det bästa som finns?

Vi ser inte mycket på tv, men vi står gärna länge och bara tittar på fåren när de äter. Det låter nog inte så kul, men det är faktiskt beroendeframkallande…!