Idag blev det en mycket tung start på dagen. Vid utfodringen syntes det tydligt att 15002 inte mådde bra. Hon gick med huvudet på sned, ställde sig mot väggen och såg klart smärtpåverkad ut. Ingen direkt feber (39,1) men varningsklockorna för Listerios ringde högt. Hennes mamma fick avlivas av just denna anledning för två år sedan, märkligt sammanträffande.

I egen box för att få vara ifred

Husveterinären åkte snabbt till jobbet för att hämta medicin, det är bråttom vid Listerios och ska helst ges direkt i blodet. När 15002 skulle fångas in för behandling upptäcktes något faktiskt ännu värre än sjukdom – vår allra första tacka som föddes på Sjögården hade hängt sig i foderbordet. Det hade hänt på den knappa halvtimmen husveterinären var borta men fanns såklart inget att göra.

14002 var den enda av våra tackor som alla lärde sig känna igen med sitt vita ansikte. Vi sparade henne ”mot bättre vetande” vid första mönstringen trots att hon var på gränsen till att hålla för detta – men hon bildade vår bästa tacklinje!

Längst till vänster i bild med massa vitt i pannan

Tillsammans med dotter 15013 (också i himlen tyvärr)

Ansiktstecknen går ofta i arv!

Stackars stackars lilla tackan, det måste ha varit en kvalfull död. Hon lever kvar i 16020 som syns på bilden här ovanför.

Nu håller vi tummarna för att 15002 repar sig åtminstone – och att få en bättre start på dagen imorgon!