Förra veckan kunde vi släppa fåren i första fållan av de två vi kommer att låna av grannen Olof. Det är till hälften en öppen äng och till hälften en rätt så igenväxt skogsbacke med mycket lövträd. För längesedan gick det mjölkkor här om somrarna och gjorde det jobb som bara betande djur kan utföra.
Det syns redan stor skillnad bland träden efter ulltussarnas insats. De äter bara bladen men de trampar sönder mycket av slyet i när de jagar efter de bästa bitarna.
Mycket av den mark som inte anses värd att bruka med dagens metoder har vuxit igen.En del går fortfarande att rädda och vi är glada att fåren så gärna gör det jobbet! Vetandets värld i P1 tog upp ämnet för ett tag sedan. Det är inte bara väldigt trevligt att se välskötta hagmarker med betande djur. Denna unika miljö är också väldigt viktig för många utrotningshotade djur- och växtarter.
Miniulltussarna växer så det knakar och de största börjar bli riktigt starka. Särskilt bagglammen övningsstångar gärna på både oss och varandra. Vi kvällsklappar dem efter bästa förmåga men händerna räcker inte alltid till och då blir man ofta påmind med en rejäl knuff av den som tycker att den står på tur!